Ska vi ta några särskilda hänsyn till pojkar och flickor för att gynna deras psykiska hälsa? Det är en god ide enligt den samlade kunskapen. Vi kan då även påverka deras skolframgång då den psykiska hälsan nära hänger samman med hur barn lyckas i skolan.
Westling Allodi skriver i en kunskapsöversikt om pojkars och flickors psykiska hälsa i skolan att det är viktigt att ta hänsyn till skillnader som visat sig (mellan grupperna). Annars blir skolan inte likvärdig.
Pojkar är särskilt sårbara i förskola/tidiga åldrar då de ligger efter i utvecklingen. Här är det viktigt att skapa goda relationer med dem (ej konfliktfyllda) där deras intresse och motivation bejakas. Hon understryker också faran i för mycket frivillighet (i lärandet) och risken i att därmed skapa låga förväntningar. De låga förväntningarna internaliseras av barnen.
För att motverkar externaliserade-/beteendeproblem och skolsvårigheter förespråkar hon att uppmuntra empati och medkänsla. (Detta särskilt viktigt hos pojkar då gruppen uppvisar många sådana problem, men även för flickor.) T ex uppmuntra alla och inte minst pojkar att ta hand om varandra och visa hänsyn för varandra och andra.
Detta kan vara bra att praktisera på exempelvis fotbollsplan där man kan uppmuntra barnen att visa att de bryr sig genom att fråga hur det gick, klappa om varandra och våga visa omsorg trots att leken kan bli het.
Flickor bör stöttas extra i tonåren då de uppvisar särskild sårbarhet i dessa åldrar.
Dessutom tar hon upp att det motverkar depressivitet att tro på sig själv och vara självständig (något som bör uppmuntras hos flickor som har större risk att bli depressiva men även hos pojkar). Vi får dock inte glömma, poängterar studien, att en nära relation till läraren samtidigt är viktig och det gäller särskilt flickor. Målet bör vara att gynna självständighet utan att tappa kontakt!!
Westling Allodi, M. (2010). Pojkars och flickors psykiska hälsa i skolan: en kunskapsöversikt. SOU 2010:79
3 comments for “Flickor, pojkar och psykisk hälsa”