Avtryck för trygghet – nu börjar skolan

I en Reggio-inspirerad övning tar föräldrar plats

På Kyrkskolans fritidshem har det varit inskolning för förskoleklassen i dagarna två. En strid ström av föräldrar och barn har setts vandra upp mot skolan i sensommarvärmen, glada och förväntansfulla. Väl framme möts de av målningar som de gjort tillsammans då de var här och hälsade på före sommaren. Föräldrars närvaro i skolan är viktig och skapar trygghet för eleverna. Skapande aktiviteter kan också vara ett frigörande sätt att kommunicera med föräldrar – bortom språket.

Barn i den här åldern är ofta mycket nyfikna och intresserade av skolan och vi hoppas att bevara den känslan och inte göra dem besvikna. Att faktiskt få lära sig saker är viktigt för att skolan ska kännas relevant för barnen. Men lika viktigt är förstås att få leka och samspela med kamrater, något som också kan vara mycket lärorikt. I sexårsåldern utvecklar barn sin förmåga att planera och organisera. Därför är det särskilt givande för dem om de får tillfälle att leka och samspela i aktiviteter och lekvärldar där de kan få utlopp för sina fantasier och träna på att förhandla och diskutera om roller i leken.

I rollekar övas både språk och samspel och förmedlas också kunskap då här kan uttryckas tankar och funderingar i ett gemensamt samtal med teater som verktyg. För barn som har svårt med språket eller med koder kan vi behöva stötta dem att komma in i leken. Det kan vi göra genom att hjälpa dem i förhandlingen (hitta på eller utforma en roll som passar i leken) eller på annat sätt få kamraterna att lyssna på dem/ta in dem i leken. Om de kan leka i rollekar med kamrater känner de sig inkluderade och delaktiga (SPSM 2018).

Men alla barn är inte lika begivna på rollekar. De kan föredra att leka mer strukturerat i regellekar. Fotboll, bandy, burken, kull, God dag farbror lejon, Hönan och kycklingarna eller Under hökens vingar.. Det finns många roliga lekar som jag är övertygad om att vi bör lära barnen. Det är nämligen inte längre självklart att barn lär sådana lekar av varandra som man gjorde förr. Barn är ofta upptagna med annan aktivitet under sin fritid. Men lekarna är viktiga för att träna samspel och för att barn ska känna sig delaktiga och inkluderade i kamratgruppen. När vi väl lärt barnen kommer de snart att själva sätta igång lekar tillsammans.

De flesta barn gillar också att göra nytta, något som även poängterades av Maria Montessori på sin tid. Att sopa, baka eller spika kan upplevas mycket tillfredställande. Eller att hacka bort is eller gräva undan vatten. Jag minns tydligt en flicka som fått tillgång till en stor kvast och hjälpt till att sopa skolgården från sand och grus med kamrater och pedagoger.

– Det här var mycket roligare än att leka!

Detta med delaktighet är också en förutsättning för att barn ska känna engagemang och autonomi (självständighet) i skolan. En sådan känslaav självständighet bör vi uppmuntra då det är en förutsättning för psykisk hälsa (Westling Allodi 2010). Vill du läsa mer om anpassning för flickors och pojkars psykiska hälsa har jag skrivit mer om det här.

Då jag kommer tillbaka till skolan vid lunchtid hör jag barnröster som räknar högt i talkör:

– fjorton, femton, sexton ..

Det är en av fröknarna i förskoleklassen som leker och räknar med barnen på gården då de väntar på kamrater som ska komma ifrån matsalen. Det är en uppsluppen stämning. Alla vill vara med och räkna högt tillsammans. Det är övning och det är lek. Precis som det ska vara i förskoleklassen. En talkör är som en kör. I den låter vi våra röster flätas samman i en röst, något som också kräver ett visst mått av samspel. Och då vi blir en röst blir vi också ett vi tillsammans.

SPSM (2018) Szönyi K, Söderqvist, T, Delaktighet– ett arbetssätt i skolan, Specialpedagogiska skolmyndigheten

Westling Allodi, M. (2010). Pojkars och flickors psykiska hälsa i skolan: en kunskapsöversikt. SOU 2010:79

Lämna ett svar