I år har vi tema Astrid Lindgren i F-3. Vi började med teater redan i skolstarten som jag skrivit om här. Sedan har vi läst böcker. I förskoleklasserna valde vi Nils Karlsson Pyssling och Visst kan Lotta cykla. De var mycket uppslukande för barnen och ledde till intressanta samtal. Nils Karlsson pyssling är ju en pojke utan någonting – en ”hemlös” som får hjälp. Samtidigt är hans hjälpare en kille som är mycket ensam, som får en vän. Lottas dilemma med sina syskon och frågor kring när man är stor nog för olika saker kan alla barn relatera till. Existensiella frågor som engagerar barn och skapar mening i litteraturen.Vi tänkte nu bearbeta sagan på samma sätt som vi gjorde förra året, sammanfattad i en serie, som jag skrivit om här. Nu var det ett tag sedan vi läste så för att repetera sagan fick vi ett hett tips från våra kollegor i parallellen Karolina och Dominika: Att lyssna på Astrid då hon läser om Lotta på SVTs öppet arkiv. På så sätt fick barnen tillfälle att se Astrid på riktigt och samtidigt ta del av Ilon Wiklands fina illustrationer. Att veta hur Astrid såg ut och hur hennes röst lät känns viktigt då det är en kulturhistorisk markör – en allmänbildande aspekt som skapar gemensamma referenser.Att kombinera texten med bilder är särskilt bra för flerspråkiga barn och gynnar alla. Bildstöd gör att de har lättare att följa med och lära sig ord. De skapar förförståelse (Gibbons 2006). Efter att vi hört Astrid läsa sagan igen var det dags att planera för att rita en serie gruppvis. Vi hade förberett sex grupper i förväg för att barnen skulle fungera som läranderesurser för varandra (Wiliam & Leahy 2015:177-207). För oss handlar det om att sätta samman barnen på ett sätt som vi tror ska gynna deras möjligheter att arbeta bra tillsammans och ta de utmaningar som bjuds. Vi vill också se till att alla i klassen får tillfälle att arbeta med varandra.
Tillsammans med hela gruppen gjorde vi nu en planering på tavlan över vad som behövde finnas med på bilderna för att budskapet skulle gå fram. Jag läste sammanfattningen och så skrev jag barnens förslag till bild på en post-IT. Vi kom också överens om Lottas kläder så att vi skulle känna igen henne. Och vi talade om det gula huset som hon bor i. Sedan fick barnen gå till borden som vi förberett för grupparbete med pennor, papper, sudd, kladdkritor och sax. En härlig samarbetsförmåga noterade vi bland barnen då de delade upp uppgifterna sinsemellan. En fick rita bakgrund på det stora papperet medan de andra ritade Lotta och andra karaktärer och detaljer som de sedan klippte ut för att senare fästa på bakgrunden. Bakgrunden bemålades också med vattenfärg efter kladdkrita. På så vis täcker vi hela pappret med färg och får en härligt konstnärlig kvalitet i bilderna.Idag utvärderade vi vårt arbete och barnen hade mycket att säga. Alla tyckte det var roligt men lite svårt- en utmaning. På så vis fick vi tillfälle att prata om hur bra det kan vara med utmaningar för att man kan lära sig nya saker. Och vi fick tillfälle att ge dem beröm för sitt fina samarbete. Att ge positiv bekräftelse när de alla gjort något bra kan vi inte göra för mycket.
Gibbons, Pauline (2006). Stärk språket, stärk lärandet: språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för och med andraspråkselever i klassrummet. 1. uppl. Uppsala: Hallgren & Fallgren
Wiliam, Dylan & Leahy, Siobhan (2015) Handbok i formativ bedömning, Stockholm: Natur & Kultur