Skogen och ”lärgropen” – en lärandeutmaning

Vi gick vår årliga höstvandring idag med båda förskoleklasserna tillsammans. Det innebar att vi tog bussen en bit ut från Nynäshamn för att vandra ett avsnitt på

Sörmlandsleden. Ryggsäckarna var fulla av matsäck och vi var fulla av förväntan.

Och vi blev inte besvikna. Att traska genom skogen över stock och sten svetsar oss samman. Här är livet lite mer av ett riktigt äventyr och det finns rikliga möjligheter att hinna med att finnas till för varandra. Det är spännande men stundom känns vägen lång. Då är det extra härligt när vi kommer fram till vårt picknickställe och får packa upp matsäcken. Eller som en av våra elever uttryckte det då hon äntligen fick slå sig ned på en mossbelupen sten i solen och hälla upp en kopp varm choklad.

”Det här är livet!!”

Vi hade tur med vädret och vi stannade flera gånger på vägen för att pausa, fika och leka. En annan elev menade att skogen här var alldeles särskilt bra anpassad för deras Pokemonlek. Han hittade dessutom en gammal gren som liknade ett synnerligen välformat sagosvärd. Lycka!

Vi plockade svamp och blåbär på vägen och hann lära känna flera nya kamrater och vi träffade på både tordyvel och snok. Det är härligt att kämpa lite och sedan få så mycket fint tillbaka. Det får mig att tänka på Nottinghams metafor av lärandet som en utmaning likt en grop. DET SKA VARA LITE JOBBIGT! Sedan får man valuta för sina ansträngningar. Och det känns bra med en sådan metafor för barn som just börjat grundskolan. För om det är något vi vill lära dem är det väl just att kämpa lite – och att älska naturen.

Kommentera