Sandvargen blir serie efter Bamsemodell

Vi har ett tema om serier på skolan den här veckan tillsammans med de övriga klasserna F-3. Då introducerar vi genren genom att tala om om hur serier fungerar och drar paralleller till film då berättandet i de två medierna har mycket gemensamt. Vi tittar på exempelbilder på ppt och bekantar oss med olika perspektiv och talar samtidigt om några olika seriefigurer och stilar. Mina kollegor i årskurs 1, Therese Fredriksson och Malin Magnusson, visade mig ett fint upplägg som de gjort kring Bamse med sina klasser. Malins innovation att dela texten för bearbetning i sex steg passar bra för grupparbete. Därför härmade vi den idag i förskoleklassen med utgångspunkt i Sandvargen av Åsa Lind.

Jag har tidigare skrivit om hur vi bearbetat Sandvargen här. Nu tog jag upp bokens första kapitel igen och skrev händelseförloppet i sex meningar på samma sätt som Malin och Therese gjort med Bamse. Jag skrev ut dem i lagom storlek för att passa som i en liten ruta som för handlingen framåt för en bild som liggande A3.

Sackarina bor med sin mamma och pappa I ett hus vid havet.

En dag undrar Sackarina om pappa vill följa med och bada. Men han läser.

Sackarina blir sur på pappa och flyr till stranden själv.

När hon gräver i sanden träffar hon Sandvargen.

När pappa ser Sandvargen tror han att han fått solsting.

Sackarina och pappa går till stranden och badar tillsammans.

Därefter planerade vi i klassen tillsammans vad som behövde finnas med i bild. Jag läste meningarna en i taget. Barnen berättade och jag skrev ned vad vi behövde rita på en post-it för varje bild. Sedan fick barnen bestämma hur karaktärerna skulle se ut för att vi skulle kunna känna igen dem från den ena serierutan till den andra. Jag ritade på tavlan så vi kunde komma ihåg: Hur Sackarinas hår skulle se ut, hur hon var klädd och vilka färger. Och samma sorts plan gjorde vi för pappa och för huset. Sedan var det bara att sätta igång.

Barnen satt i sex olika grupper och delade upp vem som skulle rita vad. En person fick rita och måla bakgrunden direkt på A3. De andra gjorde karaktärerna på papper först och klippte därefter ut dem för att klistra på bakgrunden. Vi ritade med blyerts, färglade med kladdkrita och på bakgrunden även med vattenfärg. Ibland fick jag visa hur man kan rita en hängmatta eller en Sandvarg på tavlan.

I utvärderingen efteråt tyckte barnen att det var roligt men lite väl långt. Något som vi vuxna höll med om. En annan gång bör vi dela upp aktiviteten i flera steg över några dagar. För oss fröknar blev det lite stressigt då barnen satt i tre olika rum och vi bara var två vuxna. Det blev lite spring i sluttampen då vissa var klara medan andra jobbade vidare. Kanske hade det kunnat undvikas med två rum (eller om vi haft tillgång till en stor sal). Men vi fick nu också tillfälle att prata om vad vi förväntar oss att de ska göra då de är klara. Och berömma dem för det fina arbete de gjort och hur de samarbetade.

Vad lär barnen sig av detta då? Förutom glädjen och mödan av att samarbeta alltså. Det var påtagligt att de var mycket stolta över sina bidrag. Jag tänker att de får en fördjupad bild av texten i boken och hur man kan bygga en historia. Betydelsen av miljöer och karaktärer hamnar i fokus för bildskapandet. Det kortfattade berättandet ger också en bra bild av hur en historia byggs upp med inledning, problem, upplösning och avslutning. Det kan barnen ha nytta av i framtida berättande, må det vara i uppsatser, serier eller filmmanus. Men då jag serverade frukost i morse noterade jag en annan positiv effekt. Barnen från de andra klasserna var nämligen mycket intresserade av att läsa vår serie. Och får vi tro Dewey (2004) så är det ganska naturligt då barns intresse är ett tecken på spirande kunskap. Då vi jobbat med serier i arbetslaget är de därmed på spåret och det ökar deras intresse då de känner att de har förkunskap (Gibbons 2006). Förhoppningsvis bidrar det till att väcka läslusten.

Litteratur

Dewey, John (2004). Individ, skola och samhälle: utbildningsfilosofiska texter. 4., [utök.] utg. Stockholm: Natur och kultur

Gibbons, Pauline (2006). Stärk språket, stärk lärandet: språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för och med andraspråkselever i klassrummet. 1. uppl. Uppsala: Hallgren & Fallgren

Kommentera