– Får jag sitta på din pakethållare?
En plirig liten grabb tittar under lugg på mig då jag låser upp min cykel. Jag hinner knappt svara förrän han klättrar upp. Min hoj är stadig då han svänger över benet och så plötsligt sitter han där. Från min pakethållare får han en viss utsikt över skolgården. Vi skrattar lite tillsammans. Över oss är himlen blå och snart är det dags för hans första sommarlov i grundskolan.
Pojken och hans kamrat har båda nyligen knäckt läskoden. Inom ramen för RTI har vi under de senaste veckorna träffats vid några tillfällen i mindre grupp från f-klass. De här mötena har gjort susen för pojkarnas intresse och även för flickornas. De har fått utmaning på nivå och jag har laborerat med olika grupperingar för att deras inbördes samarbete ska fungera effektivt. RTI står för responsen to intervention. I skolans RTI arbetar vi formativt med eleverna i 3 lager: god undervisning, smågruppsundervisning och enskilt stöd.
I smågruppsundervisningen har de här båda pojkarna under våren arbetat under min ledning med läskort och skrivning på tavlan samt självständigt läst kort tillsammans i par. Att hitta rätt kamrater för övningar kan göra stor skillnad då barnen blir till stöd för varandra. Som lärare hinner jag mer då jag lyckas organisera eleverna som resurser för varandras lärande (Wiliam & Leahy 2016).
Istället för att brottas vill de nu gärna visa vad de kan och lära sig mer. Det är symboliskt att de också vill sitta på min cykel. Pojken som jag tidigare upplevde bångstyrig och svår att nå har förändrats av kunskapen. Han vill nu komma nära och blicken är hoppfull.
Wiliam, Dylan & Leahy, Siobhan (2015) Handbok i formativ bedömning, Stockholm: Natur & Kultur