Ända sedan jag började arbeta i f-klass har jag uppskattat läskort av olika slag. I början gjorde jag som man ofta gör i Montessoriverksamhet. Jag skrev kort för hand och lade dem i en vacker ask för att plockas fram vid behov.
I f-klassen hade vi övningar där eleverna skulle rita och skriva. En liten pojke, låt oss kalla honom Jim, blev snabbt klar med sin uppgift. Hur jag än återkopplade gick det ändå fort för Jim att färdigställa. Jag ville inte tillrättavisa honom då vi gärna ska undvika konflikter med små pojkar (Westling Allodi 2010) men ville heller inte direkt släppa iväg honom att leka fritt. Nu tog jag fram korten. Vi lade ut dem på golvet och sedan turades vi om att välja kort och att läsa dem. Andra elever som också blivit klara ville gärna vara med. På så vis fick barnen mycket lästräning genom att läsa kort – gissa om de blev de bra på att läsa? Gissa om det påverkade läsintresset?
På senare tid har jag börjat inse varför korten är så funktionella. Det handlar just om att formen av kort ger en mycket liten del att fokusera på i taget. Det är genialiskt! Inte minst för elever med svårigheter att fokusera. Dessutom kan man få lov att välja kort och då hittar eleverna ofta en lagom utmaning på sin nivå. Att finna utmaning på rätt nivå kan leda till ”flow” (Csiksgentmihalyi 2016) där man uppslukas och glömmer tid och rum. För små barn uppfattas det som lek (Sutton-Smith 1997). Korten signalerar lek där man inte kan misslyckas. Det är ett i taget. Inga långa listor eller buntar med papper som lätt upplevs betungande. Man kan plocka med dem och spela på olika sätt. Det är både lekfullt och flexibelt. Även för läraren går det att variera med olika elever och grupper efter behov.
I specialpedagogisk tradition är det vanligt med kort. Även logopeder förstår vitsen. Praxiskedjorna (studentlitteratur) är ett logopediskt kortspel som borde finnas i varje klassrum f-1. Här hjälper bilderna elever att få fram det rätta ljudet för att lära sig bokstäverna. Det är mycket frigörande för elever som har fonologiska svårigheter då de med kortens hjälp upplever sig snabbare att mobilisera ljuden och att läsa orden. Hos logopeden tränar man ofta med samma material. De här korten är väldigt hjälpsamma. Med hjälp av bilderna kan det också hända att vi lär oss nya ord samtidigt som vi lär oss att ljuda.
Numera då jag arbetar med stöd mot klasserna f och 1 (RTI) använder jag mig mycket av kort och bland eleverna uppfattas ofta mina övningar som roliga och lustfyllda på ett sätt som gör att deras inre motivation ökar. Kan hända känner de sig särskilt inspirerade inte bara av att förmå läsa korten men också då de får skriva dem på stora tavlan. De visar ett intresse av att öva på sin fritid. Det upplevde jag redan på min tid som lärare i f-klass att elevernas drivkrafter ökade. Än idag då jag kommunicerar med vårdnadshavare kring stödet får jag liknande respons att barnens intresse upplevts öka. Det gör stor skillnad att eleven får en drivkraft.
Det är väldigt glädjande när eleverna knäcker koden. När de lyckas läsa för sina lärare eller föräldrar och när de börjar skriva ord och senare sagor och annat. De busiga killarna brukar transformeras i den här fasen då de känner att de kan. Larvens kravlande byts mot den nyblivna fjärilens vilja att visa sin förmåga.
Att vara systematisk är viktigt för att elever ska lära sig läsa. Deras kunskap bör byggas stadigt genom att de befäster lite i taget. Orden bör därmed inte vara för svåra utan formas av bokstäver som de redan är bekanta med. Jag har även andra läskort baserade på olika teman som eleverna känner igen. De kan vara spännande och utmanade i ett senare skede. Att lyckas stimulera eleverna handlar både om deras förkunskaper och att hitta utmaning på rätt nivå. Liksom pragmatikern Dewey vill jag hävda att ”intresse ett tecken på spirande kunskap”.
Csiksgentmihalyi Mihaly, (2016) Flow : Den optimala upplevelsens psykologi, Natur & Kultur Akademiska
Sutton Smith (1997/2001) The ambiguity of play, Harvard University Press
Westling Allodi, M. (2010). Pojkars och flickors psykiska hälsa i skolan: en kunskapsöversikt. SOU 2010:79