I matsalen på Kyrkskolan observerade jag idag hur elever i Mathildas klass tog sitt arbete som matsalsvärdar på stort allvar. Det var i slutet av deras lunch som de stannade kvar för att vänta in de sista kamraterna, plocka ihop ”dukarna” till borden som fungerar som bordsplacering och se till att alla bord såg bra ut. Det var tydligt att de axlade detta ansvar med stor entusiasm då de skötte det på ett utmärkt sätt.
Att vara delaktig i skolan är viktigt för att elever ska lyckas och uppleva mening i att komma hit. Ett sätt att skapa en känsla av delaktighet är att ge barnen ansvarsområden. På så vis kan de känna att de gör nytta, att de behövs. För alla barn vill känna att de kan vara till nytta. Ja, det vill väl alla människor egentligen. Genom ansvar växer också barnets förmåga till autonomi dvs. självständighet. Och ett visst mått av självständighet är i sin tur en hälsobringande aspekt som gynnar psykisk hälsa hos pojkar och flickor. Samtidigt är relationen till läraren viktig. Målet bör vara att gynna självständighet och samtidigt behålla en nära relation – inte tappa kontakten (Westling Allodi, 2010). Jag har skrivit mer om barns psykiska hälsa här.
Westling Allodi, M. (2010). Pojkars och flickors psykiska hälsa i skolan: en kunskapsöversikt. SOU 2010:79