Vi har läst Sandvargen med F-klassen. Det är en härlig bok med lagom långa kapitel som ger upphov till många intressanta samtal med barnen. Vill man jobba med naturvetenskap är det en utmärkt bok med flera olika ingångar i ämnet: om kometer, rymden eller om atomer. Den var också en språngbräda för oss då studerade rymden.
Men författaren Åsa Lind också upp många existentiella frågor som att vilja rymma hemifrån, begrava en död fågel, hamna i bråk eller få en barnvakt. Då vi börjar komma i slutet av boken kom vi på att vi skulle rita och skriva något om den i våra böcker.
Att rita en varg är ju inte det lättaste så jag ”modellerade” en varg på tavlan för dem som ville dra nytta av lite tips. Först ritade jag nosen, sedan öronen, halsen, kroppen, benen och svansen. Jag pratade samtidigt med barnen om vad jag gjorde. Benämnde delarna och deras form t.ex. en nos med öppen mun och tänder, spetsiga öron, fyra ben, en lång svans. På så vis tränar vi både att rita och flera begrepp.
Att på det här viset visa vägen för barnen genom att rita före ger dem en möjlighet att utveckla något som de kanske inte ännu skulle klara på egen hand. Vygotskji har myntat ”den potentiella utvecklingszonen” för att beskriva den plats genom vilken läraren kan leda eleven till en ny nivå. Han pratar också mycket om språket som ett medierande redskap för lärande. Bilden som jag ritar fungerar också som en stötta eller en byggnadsställning (Wood, Bruner & Ross 1976) vilken är ett tillfälligt stöd i elevens lärande (Aukust i Dysthe 2001:172).
Aukust, VG. (2001) Klassrumssamtal, deltagarstrukturer och lärande i Dysthe, O. (Red.) (2001). Dialog, samspel och lärande, Lund: Studentlitteratur. s. 167-194.
2 comments for “Vi minns Sandvargen”