Igår var jag i Gunillas klassrum igen i åk 1. Nu hade hon ställt i ordning klassrummet för att eleverna skulle få handla av varandra i en minibutik på mattan. Hon hade två små butiker till en halvklass. I varje butik fanns pengar, varor, två prislistor och två små miniwhiteboards med penna – en till köparna och en till kassören.
Eleverna delade hon i två grupper. Nu bad hon dem att bestämma vem som skulle börja vara kassör. Barnen kom överens om att spela Sten, sax, påse. Att barnen får ansvar att organisera sig är bra. De får vara med och ha kontrollen – en aspekt av lek (Levy 1979 i Lillemyr 2013).
Sedan visade hon för kunderna och eleven som blivit kassör hur man gör när man handlar i den här butiken. Varje barn fick 3 tior och ställde sig i kö för att handla. De bestämde vad de ville ha och kassören räknade samman på sin whiteboard. Även kunden räknade på sin. När summan var klar var det dags att betala. Nu visade Gunilla hur man kan växla en tia och så skedde transaktionen.
Båda butikerna kom igång med sin försäljning och eleverna uppskattade mycket den konkreta övningen. Strax var det också dags att byta kassör så flera fick chansen. Butiken är något som Gunilla gör till och från för att eleverna ska få möjlighet att räkna och växla med mynt. Det är mycket bra träning som utvecklar deras taluppfattning och automatisering. Att jobba med konkret material betonas av Malmer (1999) då de konkreta representationerna ger barnen inre bilder av tal (Piaget i Malmer 2000). Talen blir åskådliggjorda enligt Kruse (1914). I vår tid använder vi ofta bankkort och risken finns att barn sällan får räkna pengar. Men gör vi som Gunilla så ges eleverna goda möjligheter att träna.
Lillemyr, Fredrik (2013), Lek på allvar – en spännande utmaning, Liber Stockholm
Kruse, Anna (1914). Åskådningsmatematik: ett försök till plan för de fyra första skolårens arbete på matematikens område. 2. uppl. Stockholm, Norstedts
Malmer, Gudrun(1999) Bra matematik för alla, Lund, Studentlitteratur