Vi har kommit in i februari. I en ljusblå gryning hörs fågelkvitter och vi anar ett slut på vinterns prövningar. Men ropa inte hej! I morgon ska det bli kallt igen enligt SMHI. Nålsögat för vår vandring genom skolåret är Vabruari. När influensa och postcovid härjar testas vårt samarbete och vår samsyn till det yttersta i skolans värld. Flexibilitet krävs nu och stor uppfinningsrikedom för att få ihop verksamheten i en slimmad skola. Det krisartade tillståndet väcker ångest i kollegiet men även utveckling då vi tvingas pröva nya vägar och lära av varandra.
I veckan som gick hade vi en sådan prövning. Eleverna i 1-3 skulle åka skridskor i den lokala ishallen. Samtidigt var många vuxna sjuka och vabbade. Andra kollegor var kallade till kvalitetsdialog på kommunen. Oron steg. Skulle vi få ihop det? Det kändes osäkert. Idrottsdagar på skridsko är värdefulla. Även tillfälle till reflektion kring vår kvalitet kan göra stor skillnad. Den här gången gick det vägen då kreativa kollegor flyttade om bland lärare och fritidspersonal. Det resulterade i att lärare i åk 2 fick hoppa ned i förskoleklassernas teamwork och delta i deras undervisning på skolan.
I våra f-klasser har vi ett tvålärarsystem. Genom detta kan lärare observera och lära av varandra. Det är ett effektivt sätt att utveckla kompetens samtidigt som teamwork ökar vår förmåga att inkludera alla elever. Stationsarbete praktiseras i år med god effekt i förskoleklasserna. Eleverna lyckas med uppgifterna och upplever samtidigt en ökad autonomi i de gruppvisa övningarna. Då lärare från åk 2 vid detta tillfälle kunde ta del av rutinerna kom de att finna inspiration till sitt eget samarbete.
I årskurs 1 och 2 har vi försökt att utveckla ett trelärarsystem där tre lärare samarbetar kring två klasser. Tanken är att de ska kunna hjälpas åt att stötta elever efter behov genom att planera och utforma undervisningen tillsammans. Ett flexibelt stöd är en framgångsfaktor (Bengtsson Hurtig & Snell 2019). Läsprojekt i mindre grupper, halvklasser och stationer är aktiviteter som kan komma i fråga. Det är inte alltid lätt att komma igång och hitta samsyn kring hur stödet ska organiseras då flexibla lösningar inte är gängse metoder i svensk skola. Genom ett praktiskt exempel att utgå ifrån sker metodutvecklingen lättare. Vi hoppas att stationsundervisningen kan ge ringar på vattnet i både åk 1 och 2 då kända rutiner och strukturer ger eleverna ett stöd att lyckas också i övergångar.
Det är en balansgång att hantera skolans utmaningar. Påfrestningar kan leda till ökad stress bland medarbetare men kan också ge positiv utveckling genom att vi blir starkare tillsammans. Att vi tror på vår gemensamma förmåga spelar en roll. Det är den faktor som tydligast talar om hur vi lyckas med eleverna enligt John Hattie. Vi är inte bättre än vår svagaste länk. Samma logik bekräftas i ett skolutvecklingsperspektiv av att samsyn och samarbete kännetecknar framgångsrika skolor (Dyson & Milward 2000, Folkesson ett al 2004).
Bengtsson Hurtig, Maria & Snell, Emilia (2019). Likvärdighet i motvind – Framgångsfaktorer för utveckling i bortvalda skolor. http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1333140&dswid=2736
Dyson Alan & Millward Alan (2000) Schools and Special Needs: Issues of Innovation and Inklusion, London: Sage Publications
Folkesson, Lena, Lengdahls Rosendahl, Birgit, Långsjö, Eva & Rönnerman, Karin (2004) Perspektiv på Skolutveckling, Lund: Studentlitteratur