– Jag läste för min mamma igår kväll, berättar ett barn stolt för mig i korridoren medan han klär på sig sina galonisar för att gå på rast. Jag bekräftar det positiva med läsningen medan jag hjälper en annan elev med en dragkedja som fastnat. Denne lyssnar stillsamt på samtalet om böcker och läsning. Med tindrande ögon och en näsa som rinner fortsätter kamraten att berätta om ett besök på biblioteket i dagarna där han hittat spännande böcker och en om kräldjur som han särskilt gläder sig åt. Flera barn förklarar hur de läser och en flicka talar om att hon fått läsa för sin fröken. Jag blir överumplad men glad över att barnens fokus på läsning visar sig så här spontant i korridoren. Det känns i den ljusa korridoren att eleverna upplever att det är både roligt och bra att läsa. Hur kan det komma sig?
Vi sysslar med Läslyftet i vårt kollegium denna termin och nyligen talade vi om läsgemenskap. Jag ser ringar på vattnet som redan sprider sig bland barnen. Vi är fler som lyssnar till elevernas läsning och talar om texterna. De samtalen förstärker läsningens betydelse. De positiva processerna i gemenskapen genererar ett ökat intresse hos barnen. Då fler av oss vuxna arbetar i samma riktning stärker det undervisningen. Läslyftet spelar roll men även hur rektor skruvar på organisationen är viktigt för att skapa förutsättningar. I år har vi fått ett trelärarsystem i årskurs 1 vilket ger ökade möjligheter att organisera stöd till eleverna på ett flexibelt sätt och teamwork. Vi har även sedan några år tillbaka givit mycket stöd och stimulans för den tidiga läsutveckling redan i förskoleklass vilket gör att alla elever är med på tåget. Ingen elev har tillåtits att tappa sugen! Det var redan i f-klass lite koolt att läsa tack vare lärarnas förmåga att skapa både ett välkomnande klimat och en varierad och flexibel undervisning (Ainscow et al 2012, Wiliam 2013).
Det pågår mycket kollegiala processer ute på skolor i vårt avlånga land. Målet med sådana processer att att de bästa praktikerna ska sprida sig till alla klassrum då undervisningen har den stora potentialen att göra skillnad för elever. På Skolverket menar man att lyften har positiv effekt. Tillfrågade rektorer signalerar att de uppnår en ökad öppenhet och delakultur i sina kollegium. Samtidigt kritiseras Skolverkets metoder för att vara ovetenskapliga. Min egen erfarenhet av läslyftet som vi nyligen påbörjat är positiv trots att jag initialt var skeptisk. (Jag är sådan. Skeptiskt lagd.) Som handledare underlättar skolverkets studiepaket för mig som förstelärare att driva kollegial reflektion. Tillgång till artiklar och filmer ger utrymme för en viss differentiering av undervisningen även till lärare som får valmöjligheter i sin förberedelse. Men som alla metoder är Skolverkets Moduler ingen sinekur. Det beror på en massa andra faktorer om de kollegiala processerna verkligen leder till förbättring. På vår skola har vi lyckats med stora förbättringar genom att konkretisera vårt samarbete mellan lärare och specialpedagoger och genom att reflektera kring vad vi personligen vill utveckla. En annan viktig fråga har varit hur vi tillsammans organiserar stödet till elever. Då rektor deltagit i de kollegiala processerna ger det en skjuts i motivationen hos lärare som upplever sig sedda. Det kan också motverka att förstelärare osynliggörs vilket annars är vanligt enligt en avhandling av Grim (2023).
Inom skolutvecklings-lingo betonas att samarbete och samsyn kännetecknar framgångsrika skolor (Dyson & Millward 2000, Folkesson et al 2004). Det har varit en viktig fråga i vår skola att hitta samsyn då många olika skolor slagits samman till en. Samtidigt får vi se upp så vi inte hamnar i samma tankebox betonar Alvesson & Lundholm (2023). Det är inte vårt gemensamma prat eller vår perfekta regelefterlevnad som gör den stora skillnaden. Istället är det vår fortsatta reflektion där även kritiska röster välkomnas att bidra som kan leda vidare. Då vi verkligen funderar på vad som kan förbättras kan vi se vägen fram. Elevernas utveckling bör ligga till grund för analysen. Alla skolor och alla undervisning kan förbättras. Det hänger samman med komplexiteten i vårt yrke. Vi blir aldrig klara. Om vi tror det har vi stoppat huvudet i sanden.
Ainscow, M., Dyson, A., Goldrick, S. & West, M. (2012): Making schools effective for all: rethinking the task. School Leadership & Management: Formerly School Organisation, 32(3) 197-213
Dyson Alan & Millward Alan (2000) Schools and Special Needs: Issues of Innovation and Inklusion, London: Sage Publications
Folkesson, Lena, Lengdahls Rosendahl, Birgit, Långsjö, Eva & Rönnerman, Karin (2004) Perspektiv på Skolutveckling, Lund: Studentlitteratur
Grimm, F (2023) Ledarskap för lärares lärande, Umeå universitet http://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1754278/FULLTEXT01.pdf
Lundholm Susanne & Alvesson Mats (2023) Skolans ledarskap och mål : rektor som maskinist, flipperkula och målsökande missil, Lund: Studentlitteratur
William, Dylan (2013) Att följa lärande – formativ bedömning i praktiken, Lund: Studentlitteratur