Idag fick jag följa med till skogen med förskoleklassen. Det var ett sant nöje av flera skäl. För det första har vi en fantastisk skog i Sorunda med ett alldeles förträffligt uteklassrum som vi kan tacka engagerade föräldrar för. För det andra inbjuder miljön till goda relationer med barnen. I skogen finns många rum i rummet och det är lätt att hitta sin egen hörna utan att störa eller störas. Den oförutsägbara miljön uppmuntrar också till samtal, lek och samspel. Det ger en utmärkt grogrund för att lära känna varandra. Både relationen mellan oss vuxna och barnen men även relationer barnen sinsemellan kan lätt få spelrum att utvecklas här. Att barnen hittar nära relation till sin lärare är viktigt. Men även relationer till kamrater skapar trygghet och autonomi. Det relationella arbetet betonas alltmer i vår tid som ett medel att gynna elevernas psykiska hälsa och deras möjligheter att lyckas i skolan (Westling Allodi 2010).
Det är alltså mycket bra att vara ute i skogen för att ge utrymme för fantasi och samspel. Forskning visar nämligen att utomhusmiljön gynnar barns interaktion, samspel och språkliga färdigheter då de spenderar mer tid i förhandlingar med varandra kring lekens gemensamma förståelse i utemiljön (Änggård 2009, Björck-Åkesson m.fl. 2014). En oförutsägbar miljö gynnar barnens fantasi och samarbete – en gemensam lek (Eriksson Bergström 2012). Vi får dock inte glömma att denna interaktion som gynnar barnens kommunikation också erbjuder en särskild utmaning för barn som har begränsat med språk eller dyl. De kan behöva hjälp in i leken för att hitta en ”roll” som passar. Den tillåtande utemiljön kan nämligen också dölja att barn exkluderas (Engdahl 2009).
Att väva samman barnens upptäckter till en gemensam lek är lätt i skogen. Om vi ger oss in i barnens lekvärld kan vi även ta med oss nya kamrater på resan. Idag var jag hund och min nyanlända kamrat fick vara lillasyster i familjen i kojans lek. Genom att hjälpa elever att förhandla roller med de kamrater som startat leken kan vi bidra till en lek där fler barn får erfarenhet av delaktighet och inkludering genom samhandling (SPSM 2018). Då skapar vi samhörighet genom erfarenheten av att dela en fantasivärld.
Men det är inte bara lek som får utrymme i skogen. Här finns också mycket material att använda för praktisk matematik eller annat lärande. Under vårt skogsbesök idag hann vi också med ett uppdrag. Vi skulle samla små saker att titta på i vårt mikroskop som numera finns i klassrummet som vår nya fröken Ann tagit med sig.. Lotte hade med sig burkar som vi samlade i. Det blev både lav, stenar, små kottar, barr och en tusenfoting bland annat. Här fanns inget rätt eller fel. Allt kan vara av intresse. Att börja studera naturens rikedom är ett utmärkt sätt att träna språk och samtidigt lära sig om naturvetenskapliga ämnen. Men det ger också utrymme för eleverna att hitta och upptäcka saker som de kan få lov att visa kamraterna i samlingen. Att på så vis få synas och visa upp sitt fynd är stärkande för självkänslan.
Referenser kring utelek hämtade ur en sammanställning om forskning:
Tallberg Broman, I, Vallberg Roth, A-C, Palla, L, & Persson, S, (2015) Förskola tidig intervention, Vetenskapsrådet
SPSM (2018) Szönyi K, Söderqvist, T, Delaktighet– ett arbetssätt i skolan, Specialpedagogiska skolmyndigheten https://webbutiken.spsm.se/globalassets/publikationer/filer/delaktighet—ett-arbetssatt-i- skolan.pdf/
Westling Allodi, M. (2010). Pojkars och flickors psykiska hälsa i skolan: en kunskapsöversikt. SOU 2010:79