I förskoleklasserna på kyrkskolan har många av eleverna lärt sig att läsa vid det här laget. Däremot saknar lärarna småböcker med dragningskraft på barnen. När f nu läser i högre utsträckning behöver vi utveckla hur vi samsas om resurserna står klart. De småböcker som ettorna haft tillgång till under hösten flyttar vi nu över till f-klasserna under våren för att ge utrymme för mer variation där. I ettorna har de numera låneböcker från biblioteket. Vikten av ett välfungerande bibliotek ska inte underskattas för att gynna intresset, något jag skrivit mer om här.
Bristen på lustfylld läsning i f-klass ledde också till att jag tillverkade lite nytt material för att öka dragningskraften. Det blev ordkort och småböcker med enkla meningar om Pokémon som är ett stort intresse i f enligt deras lärare. Då jag provade böckerna i stödundervisningen för åk 1 blev de genast populära bland flera barn. Några föreslog att de skulle få boken för att ta med hem att läsa. De ville inte sluta. Detta tyder på inre motivation eller flow som Csikszentmihaly (2016) kopplar till utmaning på rätt nivå. Den outtröttlige cancerforskaren Georg Klein (2005) beskriver ”flow” som en triad av: 1) koncentration, 2) tidlöshet och 3) eufori. ”Flow” kan också betraktas som att leka enligt Sutton Smith (1997). Eleverna vill inte sluta.
Alla lärare vill inte använda dessa leksaker som inspiration i klassrummet. Det är lättare på fritids där formerna är mer kopplade till lekpedagogik. Att utveckla och hitta på sin egen Pokémon med olika utvecklingsfaser är en en väg att gå vidare pedagogiskt kring elevernas intresse som jag skrivit om då jag jobbade på en annan skola här.
I veckan observerade jag under rasten en stor grupp elever som lekte engagerat med varandra. Jag gick närmare och förstod då att de lekte Pokémon tillsammans. Leken böljade fram och tillbaka under stort engagemang och mycket rörelse. Kanske fick de inspiration från läsningen? Vad vi läser och lär i skolan blir ofta ett kitt i elevernas gemenskap. Jag funderade på hur leken skulle gå. Vid detta tillfälle gick det bra och det enda dilemmat som jag kunde iaktta var att barnen förlorade sig i leken och gärna nog velat fortsätta då det ringde in. Men det betraktar jag mer som en vinst. Att förlora sig i leken är en gåva då det är en frizon där man glömmer sig själv en stund. Gemenskapen i leken leder också till en känsla av delaktighet och samhandling (spsm). Det är en viktig fråga i vår tid som bör prioriteras för att eleverna ska uppleva mening i skolan.
Csikszentmihalyi Mihaly, (2016) Flow : Den optimala upplevelsens psykologi, Natur & Kultur Akademiska
Klein Georg (2005) Skapelsens fullkomlighet och livets tragik: essäer, Bonnier, Stockholm
Sutton Smith (1997/2001) The ambiguity of play, Harvard University Press
Samhandling: https://www.spsm.se/stod/delaktighet/delaktighetsmodellen/