I våra förskoleklasser har man börjat jobba med ett tema om BIG Bang och rymden. Det gläder mig mycket då tematiskt arbete i allmänhet bidrar till att alla elever blir engagerade och hinner med att lära sig och utvecklas är min erfarenhet. Inte minst pojkarna i förskoleklass brukar spinna igång på rymden även om alla sexåringar verkar ha funderat över ämnet och har både kunskaper och frågor, var så säker!
Ur pedagogiskt perspektiv hänger fördelen med metoden samman med att vi återkommer till temat med många olika ingångar/ämnen. Detta gynnar elevernas förståelse men också deras befästande av kunskap. Repetition är ju all kunskaps moder och kan vi finna varierade vägar in i ämnet så gynnar det elevernas förståelse för sammanhanget men också deras engagemang genom att det framstår som mycket konkret och verkligt för barnen. Ibland blir det så verkligt och uppfyllande att de börjar ”leka det” på rasten. Då vi når in i ”barns egen kultur” (Mouritsen 2002) kan vi vara gaska säkra på att ämnet diskuteras även med anhöriga. Det är särskilt bra i förskoleklassen då den inleder resan genom grundskolan och kan skapa engagemang för skolan hos både elever och vårdnadshavare. Ett första intryck ska inte underskattas för att fånga intresse och nyfikenhet för skolarbete. Att vårdnadshavare blir engagerade är också en stor fördel. Jag har skrivit mer om vilka fördelar jag upplevt genom tema som metod här. Då handlade det om regalskeppet Vasa.
I skolstarten fanns det i våra förskoleklasser elever som uttryckte en längtan att jobba just med rymden och BIG Bang. Detta faktum kan vara bra att knyta an till. Om vi kan visa denna koppling mellan undervisningens planering och elevgruppens visade intresse kommer vi också att få barnen att förstå att det finns möjligheter att påverka – ett demokratiskt perspektiv (LGR 11).
I detta rymdtema har man använt flera ingångar i ämnet genom böcker, film, musik och litteratur som jag skrivit mer om här och här. Men man har också jobbat estetiskt på flera sätt:
Några grupper har målat bilder av den stora smällen med saltmålning i en utvecklad process. Man målade med lim på svart papper. Därefter hällde man både salt och flingsalt/saltkristaller i limmet innan man droppade vattenfärg över saltet. I den andra gruppen har man jobbat med oljepastell och vattenfärg. Det blir också väldigt fint och är också en process med en kemisk förvandling som brukar upplevas spännande av eleverna i förskoleklass. 
Att eleverna blir engagerade och uppslukade av vardagen i förskoleklassen borde vara en viktig fråga då alla skolbarn formas här. Precis som i skolan i övrigt är det mycket viktigt att verksamheten är strukturerad och varierad för att alla ska lyckas. Sexåringar är mycket nyfikna och vill gärna lära är min erfarenhet. Får de inte stimulans och utmaning på rätt nivå samt omsorg och omtanke så kan de däremot bli svåra att hantera. Särskilt barn med behov av utmaningar kan också ge oss lärare stora utmaningar. 
Att vi ska jobba estetiskt förordas av läroplanen (Lgr 11). Det kan vara bra av flera orsaker. För att bearbeta kunskap kan det vara en verkningsfull metod, särskilt innan man lär sig att skriva. För oss lärare kan det vara ett forum för att förstå elevernas tankar och känslor – vad de kommunicerar. Men det visar sig också att det fria skapandet i sig också är bra för hälsan. Det gör oss mer harmoniska då det reducerat stress och ångest (Bell & Robins 2007). När barnen som här får tillfälle att laborera fram ett landskap på ett papper täckt av sockerlag kan vi ana att det är en spännande och uppslukande process som engagerar. Att försvinna in i sitt arbete och upptäcka något nytt på vägen är mycket tillfredställande för både barn och vuxna. Frågan är om det är just detta transformerande äventyr som motverkar negativa sinnesstämningar.
Sockermålning av rymdlandskap.
Bell Chloe E & Robbins Steven J (2007) Effect of Art Production on Negative Mood: a Randomized, Controllers Trial, Art Therapy: Journal of The American Art Therapy Association, 24(2) pp 71-75
Mouritsen, Flemming (2002)”Child culture – play culture”, i Flemming Mouritsen & Jens Quortrup (ed): Childhood and children ́s culture, University press of Southern Denmark