Jag jobbar specialpedagogiskt med barn. Ofta är det barn som har lite svårt att komma igång med läsningen i tidiga år. Det är väldigt roligt att vara med på deras resa att erövra ljud, bokstäver och ord. Ofta går det som en dans. Jag stöttar redan från förskoleklass för att de ska komma igång . För att de ska få den där känslan att de kan läsa lite innan de börjar ettan. Det ger självkänsla att knäcka koden och att faktiskt förmå ta sig igenom en och annan bok.
Men alla barn är olika och vissa har särskilt stora utmaningar att exempelvis memorera bokstäverna och deras ljud. Jag tror eleverna ibland kan uppleva processen som lite ”läskig” då svårigheterna emellanåt kan kännas oöverstigliga. För en liten människa som jämför sig med sin omgivning är det viktigt att se tecken på lärande och utveckling för att inte drunkna i problem kring läsutvecklingen. Varför kan inte jag när alla andra förefaller kunna? Då är det viktigt för oss pedagoger att fokusera på elevens utveckling och peka på den för att hen ska känna tro på sig själv.
En annan viktig fråga är att inte problemfokusera eller att vara för monoton i metoden. Att hitta en variation med en blandning av utmaningar och övningar. Kiwiböckerna från Bonnier ger många tillfällen att glömma bort att vi tränar läsning då de ger oss möjlighet att tala om och läsa om praktiska aktiviteter som eleverna fastnar för. Då vi läste om att rita fick vi också lära oss att rita en fågel efter en tydlig modell. Alla former av lärande stärker självkänslan och förmågan att rita en fågel ska inte underskattas. Att elever får erfarenheter av att lyckas är viktigt och en del i positiv psykologi. Den är också grunden till de tankar om att undvika att trappa upp konflikter som betonas av det lågaffektiva bemötande (Hejlskov Elvén 2018) som förespråkas för att behålla rodret och undvika problemskapande beteende hos elever. 
Positiv psykologi bygger på flera ben