I vår förskoleklass försöker vi att göra mycket lärande i lekens tecken. Vi har Lärandelek som jag skrivit om tidigare här. I begreppet syftar vi på lek i den bemärkelsen att barnen gör något där de har kontroll och där de sätter verkligheten åt sidan (Lillemyr 2013). Men det är inte bara fri lek jag syftar på. Det har vi också. I Lärandelek (som vi ofta har efter lunch) är det vi vuxna som bestämmer vilka barn som ska samarbeta. Vi väljer också ut vad de ska göra. Vad har de då för kontroll kan man fråga sig? Jo, det är övningar som är ”självrättande” eller där barnen spelar eller leker utifrån vad de kommer överens om.
På så vis önskar vi ge barnen nya kunskaper och förmågor samt även ge dem erfarenheter av att komma överens med alla barnen i klassen. Det verkar de uppskatta. Min reflektion kring detta är att vi hjälper dem att ta initiativ till nya kontakter/kamrater. Vi hjälper dem också att variera sin lek så att de får öva på många olika saker. 
Efter lärandeleken brukar vi ha fri lek. Då är barnen helt fria att välja vad och med vem de vill leka. Vad har vi då för något barnen kan göra i vår Lärandelek? Här försöker vi variera över tid så att det dyker upp nya, spännande utmaningar. Vi anpassar också för att det ska passa deras utveckling-progression. Vi blandar Montessorriinspirerade material med pussel, spel, byggmaterial, Lycko, pyssel samt att skriva på tavlan. Efter att barnen har haft lite Lärandelek känns det som om den fria leken blir alldeles särskilt uppslukande. Måhända känner de då extra tydligt att de ska ta vara på tiden.
Källa:
Lillemyr, Fredrik (2013), Lek på allvar – en spännande utmaning, Liber Stockholm