Efter klimax

Idag är jag en lycklig lärare. Det är inte varje dag. Jag har mina mörka stunder. Det går upp och det går ner. Särskilt i maj. I en slimmad skola ersätts inte alltid frånvarande kollegor och då ökar pressen. Stress gör något med en människa. För mig kan det börjar mullra någonstans. Men det lugnar sig i år utan att braka loss. Jag får hjälp av kollegor. Gemenskap är livsviktigt inte bara för elever utan även för oss vuxna i skolan. Alla behöver stöd i sin omgivning för att klara utmaningarna. Mina kollegor hjälper mig att screena läsflyt i åk 1 och åk 2. Resultaten trillar in. Många gröna prickar och vi fortsätter åt rätt håll. Att känna stöd från kollegor gör ryggsäcken lättare. När vi dessutom ser att det går bra för barnen kommer vår feedback. Precis som eleverna mår vi lärare bra av att se vår utveckling.

Spänningar släpper också när jag börjar hinna över mållinjen med elever i förskoleklass. Några grupper av dem har fått stöd av mig i april och maj och börjar nu bli klara. De kan läsa lite och deras intresse för läsningen växer. De får självkänsla. Jag kan! ”Intresse är ett tecken på spirande kunskap” enligt Dewey. Han har så rätt. När somliga sexåringar, som haft lite svårt med bokstäverna, förstår att de kan läsa exploderar de inte sällan av aktivitet. De vill läsa bok. De vill skriva mer. Att klara något självständigt ger ”flow” (Csikszentmihalyi 2016). De vill inte sluta. Att stötta redan första året gör hela skillnaden för deras självkänsla. Ändå görs det inte överallt.

På väggen i mitt arbetsrum har jag hängt upp en gammal skolplansch. Ett vulkanutbrott, en geyser och andra seismiska element. Mina små elever kikar gärna på den innan vi sätter igång med lästräning. De ställer frågor och berättar ett och annat. Det vulkaniska är spännande. Jordens glödheta inre. Planetens kärna. Hur funkar det egentligen? Innehållets dragningskraft förstod man vikten av förr i tiden och målade kunskapen på planscherna. Idag har film tagit över rollen som bildstöd. Men en film kan man inte hänga på väggen för att sätta igång tankar och samtal. Kunskap är kul och spännande i sig själv och vi lär känna varandra genom samtalen. Vi bygger relationer genom ämnets innehåll. Att stanna upp kan vara svårt när man upplever stress. Som specialpedagog är det tight i en slimmad skola. Men det är nog så viktigt att verkligen sakta in och mötas för att lyckas med undervisningen.

Stressen och mitt inre solsken idag handlar också om lärarna – mina kollegor. Igår fick jag träffa dem i en konferens om undervisning – en teach-meet. Vi dök in i flera klassrum genom en liten dragning för varandra. Det var väldigt kul och intressant med elevexempel och genomtänkta planeringar. Jag blir stolt och glad över all fin undervisning som pågår och vår konferens är ett medel för att den sprider sig. Det är en viktig fråga för att elever ska lyckas. Just den varierade undervisningen har störst potential att göra skillnad för elever (Hirsh 2020).

Teach-meet 2022
V 19	Malin & Viola F-klass	Tema kroppen NO, Svenska, Idrott, Matematik, Bild, Barnkonventionen och Globala målen/grönflagg
V 19	Annelie & Christoffer åk 5	Tema London Eng, sv, ma
V 21	Helena & Sibel åk 1	Fysik – friktion och balans NO, SV, MU, IDH
V 21	Susanne, Marianne, Karolin & Hampus  åk 3	Abstrakta substantiv – känslor Sv, bild, musik
V 21	Gunilla och Jessica åk 2	Jag och min kropp NO, SO, svenska, matematik och bild
V 21	Amanda & Krister åk 6	Djungelresan –  ett skrivprojekt i flera genrer NO, MA, SV, SO

Det är andra året i rad som vi avslutar läsåret med att berätta för varandra lite mer utförligt om vår undervisning. Lärarna samarbetar på eget initiativ och jobbar ämnesövergripande. Vi knyter också an till sådant vi tidigare talat om. I år är det Shimamuras kognitionsforskning som återkommer. Hans modell MARGE (Motivera, aktivera, relatera, generera, evaluera) som ger inspiration genom en struktur för att elever ska få tillfälle att lära på djupet genom att bearbeta kunskapen i flera steg. Även den reviderade läroplanen dyker upp igen. Teori i all ära men det är först då vi kopplar till klassrummets praktik som det blir relevant för oss lärare. Planeringen och elevernas förmåga och svårigheter hamnar under luppen. Det är sådant som vi lärare har nytta av. Hands-on.

Att ha en konferens så här på våren kan ge ett visst stresspåslag. Man måste få tid att bearbeta och samla ihop sitt material. Trots det ville vårt kollegium fortsätta på den inslagna vägen. De valde att även i år ha en undervisningskonferens att jobba mot. Det är jag glad för. Välplanerade moment sprids och vi får tillfälle att lära känna varandra genom reflektion kring undervisningen. Att ha en verklig mottagare betonas för att motivera elever. Samma logik gäller för oss lärare.

Om alla klassrum innehåller framgångsrika metoder kommer vi att lyfta elevernas kunskaper till nya höjder. Vi lärare får också upp ögonen för varandra. Det är en viktig fråga. Kollegiets tillit till sin samlade förmåga har högst korrelation med att elever lyckas enligt Hattie. Det är ju ganska självklart på sitt sätt. Samarbete och samsyn är utmärkande för framgångsrika skolor ( Dyson & Millward 2000, Folkesson et al 2004). En kedja är inte starkare än sin svagaste länk.

Csikszentmihalyi Mihaly, (2016) Flow : Den optimala upplevelsens psykologi, Natur & Kultur Akademiska

Dyson Alan & Millward Alan (2000) Schools and Special Needs: Issues of Innovation and Inklusion, London: Sage Publications

Folkesson, Lena, Lengdahls Rosendahl, Birgit, Längsjö, Eva & Rönnerman, Karin (2004) Perspektiv på Skolutveckling, Lund: Studentlitteratur

Hattie https://visible-learning.org/hattie-ranking-influences-effect-sizes-learning-achievement/

Hirsh Åsa, (2020) Relationellt ledarskap i klassrummet – så skapas magi, Stockholm: Natur och Kultur

Sherrington Tom & Caviglioli (2020) Teaching WalkThrus: Visual Step-By-Step Guides to Essential Teaching Techniques, John Catt Education

Shimamura A (2018) Marge. A whole-brain learning approach for students and teachers, https://shimamurapubs.files.wordpress.com/2018/09/marge_shimamura.pdf