Vygosjkji har sagt att undervisning är som ett krig för elevens bästa. Det gäller att inte ge upp och ibland får vi ha en räv bakom örat för att lyckas lära eleven något viktigt. Även beteende kan läras ut och eftersläpande förmågor kan utvecklas genom positiva erfarenheter (Greene 2013). Greene uppmanar oss att vara empatiska mot elever genom att samtala och göra överenskommelser för att undvika explosivitet och trauman bland elever.
En del elever har svårt att bete sig som förväntat och fastnar lätt i negativa samspel med oss om vi inte ser upp. Inte sällan är det barn med NPF som lätt smittas av våra känslor om vi brusar upp eller bara säger nej. De kan också fastna i missmod om de är hungriga eller låsa sig i olika positioner. För att förmå leda dem behöver vi hitta en väg att avleda. Vi vill försöka locka deras uppmärksamhet till något mer positivt – dra in dem på ett annat spår. Barn är mottagliga för utmaningar eller lekar. Fantasi kan vara en väg eller matematisk förmåga en annan. Vår kunskap om elevernas intresse kan hjälpa oss att vinna kriget för barnets bästa.
Idag talade jag med en kollega som lyckas med en elev genom att skoja. När eleven inte ville gå till matsalen sa hon:
– Vet du, det är en gubbe som är ganska rolig där idag. Han brukar hoppa på ett ben. Kan du hoppa på ett ben? Just den här eleven vill inte missa något. Hen vill gärna hoppa och nyfikenhet är stor. Genom en vit lögn så kommer de iväg till matsalen. En annan gång då eleven fastnat på toaletten säger samma lärare:
– Jag ser rosa flodhästar som flyger utanför fönstren.
Eleven öppnar dörren och tittar ut.
– Du skojar! säger eleven.
– Ja, det kanske jag gör. Men vi går och kollar säger hon.
När elever med eftersläpande förmågor kan tillgodogöra sig positiva erfarenheter så utvecklas de och även relationen till läraren blir starkare. De får mat i sig och fastnar inte i låsningar. Vi hjälper dem att låsa upp. Deras tillit ökar.
En annan väg till avledning kan vara att leka med hjälp av kunskap. Idag gav jag eleverna en inträdesbiljett i matsalen – ett mattetal. Då glömmer de att de står i kö och vissa glömmer att de är otåliga. De lyssnar på talen och de blir lite pirriga av utmaningen. Viktigt är att eleverna få lyckas. Det är också en förutsättning för lek. Eleven ska kunna: 1)behålla kontrollen och 2)sätta verkligheten åt sidan (Levy 1972 i Lillemyr 2013). För att säkert lyckas i matteleken ger vi barnen i förskoleklass fingrar att räkna som stöd – konkreta representationer. Då lyckas de alla. Barn som upplever matsalskön som krävande, beteendekraven som klaustrofobiska eller väntandet som långdraget kan komma på andra tankar en stund. Ett sådant andrum kan skapa utrymme att vända negativt beteende.
Lillemyr, Fredrik (2013), Lek på allvar – en spännande utmaning, Liber Stockholm
Greene, Ross (2017) Hitta rätt – en lösningafokuserad samarbetsmetod för skolan, Lund: Studentlitteratur