Jag är ett virus – dramatisering ger mersmak

Idag undervisade jag i en årskurs 1 som igår lärt sig och samtalat om Coronapandemin. I klassrummet kunde jag se anteckningarna som deras lärare gjort på tavlan. Jag fotograferade tankekartan för att ha något att spinna på då vi idag skulle skriva oss till läsning (ASL) tillsammans. Det är viktigt att återkomma till ett givet ämne på ett varierat sätt för att barnen ska lära. Helst ska vi återvända 3 gånger med viss fördröjning för att kunskaperna ska planteras i långtidsminnet (Nuthall 2005).

Kunskap kan användas för friare skrivande.

Nu skulle vi omforma vår kunskap om Corona genom att låtsas att vi var ett virus och skriva i jagperspektiv. Tillsammans hjälptes vi åt att formulera påståenden. Vad skulle ett virus kunna säga? Alla eleverna var med i processen och hade idéer. Vi hjälptes åt att formulera meningar tillsammans och jag skrev på tavlan. Det slog mig att det faktiskt är ett sätt att dramatisera. Barnen tyckte det var kul. Det är lite kittlande för dem att ”ljuga” på det här sättet och säga t.ex. – Jag kan döda!

Använda Jagform är ett sätt att dramatisera.

Efter att vi antecknat fick eleverna skriva på iPad efter förmåga. Då de i denna grupp ännu inte helt lärt sig bokstäverna är övningen ett sätt för eleverna att att bekanta sig med tangentbordet och att lära sig bokstäver och bokstavsljud. På iPad använder vi talsyntes. Barnen kan tycka det är lite magiskt att lyssna till sin text. De är precis på gränsen till att lära sig läsa.

Efter att vi skrivit våra texter skrev vi ut och ritade. Nu fick Lotte visa på tavlan hur man kan rita ett virus genom att rita en cirkel med kronor på. Hon berättade också något hon hört från en av barnens klasskamrater. Att Corona har fått sitt namn för att det ser ut som det har kronor på sig. Corona betyder nämligen krona. Då vi var klara var det några pojkar som tog fram papper och penna för att de ville skriva en saga. En glad gosse förklarade med glittrande ögon att den skulle handla om en mördare. Även en flicka ville vara med och tyckte nog att de kunde fortsätta på fritids. Jag gläder mig åt att övningen väckt en lust att skriva till liv hos de här barnen. Det bådar gott för framtiden.

Nuthall Graham (2005) Kulturella myter och realiteter i klassrumsundervisning och lärande; en personlig resa. i Hartell, Hjelm & Kornhall (red) (2018) Nyckeltexter i utbildningsvetenskap Stockholm: Natur & Kultur

Lämna ett svar