Öva och leka – om förkunskapernas möjligheter

I f-klassen har eleverna börjat formulera sina förhoppningar om skolan.

Skolan har börjat och trots Corona rullar det på i våran värld.

– Mitt namn börjar på A och slutar på n!

– Och mitt namn börjar på T och slutar på r. Kan du gissa?

Då jag träffar barn ur förskoleklasserna på gården presenterar de sig genom att avslöja första och sista ljuden i sina namn. Jag ska försöka gissa. Det gör mig glad att möta kunskapstörstande sexåringar som leker och lär. Man kan leka med bokstäver och ljud och göra gåtor exempelvis. Då har barnen med sig skolarbetet in i sin egen kultur där de själva bestämmer och har kontrollen – på fritiden (Mouritsen 2002). Om de på rasten fortsätter ”nörda in” på det här viset kring saker de lärt så förstår vi att de har blivit berörda av skolan på ett positivt sätt och det innebär att de tränar av sin egen inre motivation. Vi förstår att de här barnen är på väg att lära sig läsa.

I frskoleklassen har eleverna börjat bli varma i kläderna och deras förväntningar på skolan handlar både om att lära sig läsa, om att veta mer om Big Bang och om att lära sig hjula eller hoppa rep. I barnens förväntningar kan vi tolka en förhoppning om att få lov att djupdyka i olika ämnen. En vilja att lära. Här finns drömmar om både idrott, språk och naturvetenskap osv. Det är också en viktigt mål i läroplanen för f-klass att eleverna ska ges introduktion till grundskolan. Ett förtydligande i formulering i läroplanen påtalar att:

Undervisningen ska ge eleverna förutsättningar att utvecklas i riktning mot de kunskapskrav som senare kommer att ställas i den aktuella obligatoriska skolformen”. (Lgr 11 rev 19)

Vi behöver inte vänta på att ge eleverna (för)kunskaper. Ju mer kunskaper de har med sig från förskoleklass, desto mer intresserade blir de nämligen av skolans kunskaper visar det sig. Det är också därför barn med högutbildade föräldrar ofta är mer motiverade för skolarbete. De har ofta med sig goda förkunskaper hemifrån som triggar deras intresse i klassrummet.

Därför är det en stor möjlighet att arbeta i förskoleklass genom att ge alla elever goda förkunskaper. Men denna skolform kan även uppfattas som särskilt komplex då behovet av att variera och visa flexibilitet är särskilt stort för att alla barn ska bli skolbarn. Helst bör vi jobba i team. Leken ska ha en framträdande roll då den fungerar motiverande, skapar gemenskap och tränar färdigheter. Samtidigt ska vi erbjuda en inblick i flera områden:

1. Språk och kommunikation

2. Skapande och estetiska uttrycksformer

3. Matematiska resonemang och uttrycksformer

4. Natur, teknik och samhälle

5. Lekar, fysiska aktiviteter och utevistelse

(Lgr 11 rev 19)

För att lyckas variera och behålla helhetssynen på barnen använder vi oss bland annat av tema. På så vis kan vi utforska vad eleverna kan och vet, låna och läsa bilderböcker i ämnet och bygga på kunskapen från elevernas nivåer samt skapa och leka med fokus på ett område i taget. Sådant temaarbete kan göra att både vi lärare och barnen kommer att upptäcka, utforska och lära nytt tillsammans. Om vi jobbar intensivt med tema på ett sätt som berör barnen är det heller inte ovanligt att de börjar leka sådana lekar (om rymden exempelvis) på rasterna och fritiden. När kunskaperna gestaltar sig i barns egen kultur (Mouritsen 2002) så kan vi känna oss särskilt nöjda menar jag. Det är ett tecken på att kunskapen berört dem i grunden. Då ligger det nära till hands att även vårdnadshavare kommer att dras in deras lärande. Det är särskilt bra då vi skolar in elever i grundskolan att vi får stöd från föräldrar. Som lärare kan vi aldrig komma ifrån att det krävs en by för att fostra ett barn och föräldrars stöd är ovärderligt i skolan.

Drömmen om att lära sig skriva har påbörjat sitt förverkligande.


Mouritsen, Flemming (2002)”Child culture – play culture”, i Flemming Mouritsen & Jens Quortrup (ed): Childhood and children ́s culture, University press of Southern Denmark

Lämna ett svar