Coronapandemin gör att jag tar tillfälle att undervisa i förskoleklass. Jag är specialpedagog och har möjlighet att vara flexibel. Därför prioriterar jag att backa upp i denna mest formbara men också mest sårbara grupp av elever. Det kan vara väldigt roligt i f-klass om man känner att man får kontroll över gruppen och man har dem med sig. Att man kan skapa en känsla av delaktighet och inkludering för alla (SPSM 2018)
Men att arbeta med de yngsta barnen kan också vara en pärs om bemanningen är för låg och man själv har begränsad relation till barnen. Om cirklarna börjat snurra i fel riktning och många barn visar motstånd eller begränsad motivation. Då blir det lätt att både lärare och elever känner sig misslyckade och tappar den struktur som ska vara till ett stöd för elevernas utveckling.. Målet är, i min värld, att vi ska ge eleverna en känsla av att skolan är intressant så att barnen känner att de både kan och vill vara med. De bör förstå att de kan lyckas genom att delta och anstränga sig. Så att de blir riktiga (motiverade) skolbarn. Våra framtida elever formas här.
Att ta del av erfarna kollegors tysta kunskap och göra den explicit är guld värt för skolutveckling. En samarbetande kultur där sådan kunskap delas är det stoff som bygger framgångsrika skolor (Dyson & Millward 2000, Folkesson et al 2004). Således ska man gärna jobba i team i förskoleklass för att dela kunskap med varandra och därmed försäkra sig om att alla elever ska lyckas. Är vi flera dömer vi inte barnen lika lätt och vi kan också avleda och turas om med att vara envisa och lugna samt lära av varandra. I Coronatider utsätts vi i alla för särskilda utmaningar. En sådan är dilemmat att lärare blir sjuka. Då är faran att vi börjar tumma på bemanningen och på undervisningen.
Därför känns det särskilt viktigt att undervisa i dessa tider. Idag var det inte bara jag som specialpedagog från EHT som stod på golvet. Även vår kurator kom till undsättning som en extra vuxen under en stund av dagen med omsorg om eleverna och förmåga att sträcka ut en hjälpande hand både till mig som lärare men också till elever i behov av stöd och kontakt. Så lyckades vi tillsammans att få alla elever med på tåget under vår matematiklektion ute där vi lärde oss om meter, begreppen hel och halv samt att räkna si en stafettlek. Efter den lyckade lektionen märktes det i den friare leken att barnen var mer sammansvetsade och lekte i grupper med varandra. Den delaktighet genom ”samhandling” som påbörjades under lektionen fortsatte nu på den friare tiden (SPSM 2018).
Även vår skolsköterska kom till undsättning i dagarna för att vi skulle lyckas följa elever upp till vår systerskola. Jag gläder mig åt vårt utvecklade teamwork och alla elevers deltagande. Jag tänker också att vi nu i EHT jobbar som en verklig gerillarörelse och skapar relation till elever. Det kommer vi att ha nytta av i vårt gemensamma arbete för att eleverna ska lyckas över åren. För vi vet att en lyckad skolgång är den bästa försäkringen vi kan ge dem i livet.
Ibland får man en känsla av att EHT bara är någon sorts byråkrati av kompetens som uttalar sig bakom lyckta dörrar för barnens väl och ve och skriver papper om barnen. Samtidigt utmärks framgångsrika skolor av en samarbetskultur/teamwork. För mig känns det betryggande att elevhälsa hos oss också har inblick i och penetrerar skolans kärnuppdrag – undervisningen. Grundfrågan är hur vi kan få alla elever att känna delaktighet (SPSM 2018) och inkludering i lärandet. För att psykisk hälsa ska gynnas hos eleverna krävs det att de uppnår en viss självständighet/autonomi (Westling Allodi 2010). Att bli ett autonomt skolbarn kan innefatta att klara skolans utmaningarna men det kan också betyda att eleven lär sig att ta hjälp av oss som finns här för deras bästa, något som kräver tillit i relationerna.
Dyson Alan & Millward Alan (2000) Schools and Special Needs: Issues of Innovation and Inklusion, London: Sage Publications
Folkesson, Lena, Lengdahls Rosendahl, Birgit, Längsjö, Eva & Rönnerman, Karin (2004) Perspektiv på Skolutveckling, Lund: Studentlitteratur
SPSM (2018) Szönyi K, Söderqvist, T, Delaktighet– ett arbetssätt i skolan, Specialpedagogiska skolmyndigheten https://webbutiken.spsm.se/globalassets/publikationer/filer/delaktighet—ett-arbetssatt-i- skolan.pdf/
Westling Allodi, M. (2010). Pojkars och flickors psykiska hälsa i skolan: en kunskapsöversikt. SOU 2010:79