I naturen finns det inte en gren som är den andra lik vilket underlättar om vi vill att mångfald ska representeras. En inter-kulturell pedagogik ska ju också syfta till att synliggöra olikheter. Det skapar tolerans.
I vår skola är förskolan och förskoleklassen tillsammans i skogen en dag i veckan. Vid de här tillfällena har vi lite naturpedagogiska uppdrag, går på promenad till hästarna, plockar svamp eller bär och leker fritt. Vi äter också lunch i skogen och ibland får barnen möjlighet att tälja.
I år har ju snön lyst med sin frånvaro ända fram till Jul vilket gjorde det lätt för barnen och mig att hitta material för att tälja jultomtar. Vi letade efter tjockare grenar med små kvistar som kunde bli tomtens näsa. Några barn följde med mig för att hitta grenar som jag sedan sågade itu till lagom ämnen. En del av barnen hittade egna grenar i skogen som de ville använda.
Man kan ju undra om den här övningen verkligen representerar barns individuella olikheter och synliggör dem vilket en interkulturell pedagogik ska göra. Jag skulle vilja påstå att så verkligen är fallet om barnen får vara med och välja material. Det är påtagligt att barnen väljer material med omsorg och gör det till sitt. De gör något sorts omedvetna självporträtt.” Det här är min tomte, säger lilla A (4 år), för den har händer.”
För de små barnen kan det vara svårt att tälja till luvan på tomten. Då är det bra att ha tillgång till snickarbänk och fil. Att fila klarar alla. Sedan får vi vuxna förstås också hjälpa till lite för att få till det hela ibland. Under en pysseldag fick vi tillfälle att fila, måla och lacka tomtarna. Och se på mångfalden!
