Interkulturalitet är ett tjusigt ord med stor ”floskelvarning” för den som är skeptiskt lagd. Vad menas med detta? undrade jag många gånger då jag gick den inter-kulturella lärarutbildningen på Södertörns Högskola. Ibland tyckte jag att jag förstod men andra gånger gled det undan. Vad var det nu igen?
Det interkulturella begreppet dök först upp på 80-talet inom integrationspolitiken där det efterfrågades mer dynamik mellan etniska grupper (SOU 1983:57). Enligt Sharif syftar interkulturalitet på samverkan mellan människor av olika etnicitet och kultur – en process för ökad förståelse genom att bekräfta varandras olikheter (Sharif 2008:110ff). Detta är också en viktig fråga i skolans värld för att alla barn ju helst ska känna sig sedda och inkluderade för att finna motivation. En interkulturell metod skulle innebära en pedagogik för ökad tolerans. Det låter ju bra men hur ser det ut rent praktiskt i undervisningen? Nu när jag är ute och jobbar som lärare/förskollärare är det vissa aktiviteter som verkar på detta sätt. De uppmuntrar barnen att bidra med sin personliga erfarenhet och sin bild av tillvaron.
När barn får använda sin fantasi för att skapa i exempelvis lera och skogsmaterial gör de alla något högst personligt. Detta skapande är en utmärkt utgångspunkt för berättande. Tar vi oss tid att prata med barnen var och en har de ofta många intressanta detaljer att berätta.
I det här projektet lät vi barn i förskolan samla skogsmaterial och sedan skapa sina egna ”hus” med hjälp av lera. Deras tankar skrev vi ned tillsammans med foto på deras objekt och visade i en utställning i samband med föräldramöte. Förutom att vi på detta sätt får en inblick i barns tankar kan aktiviteten ha ytterligare positiva effekter. Genom att skriva ned vad barnen säger och visa texten gynnar vi också deras framtida litteracitet. De får på det här sättet en vink om att de har saker att berätta.
Och sedan var det det där med mångfald. Här visar barnen sin högst personliga objekt. Varje hus är unikt och liknar ingen annans. Varje tanke hos barnen skiljer sig också åt. Då de får tillfälle att visa detta för oss och för varandra får de tillfälle att bekräfta varandras olikheter i tanke och uttryck.