Långdistanslopp på jakt efter ”Läsdjävulen”

Att lära sig läsa är en demokratisk rättighet! Sarah Bruuns sommarprat ringer i mina öron och ger mig inspiration att jobba på. Jag vill stötta våra elever att gilla läsning (och att uppnå läsflyt). Som specialpedagog jobbar jag därför med konkret stöd till eleverna såväl som stöd till lärare, EHT och rektor. Somliga klasser har större utmaningar än andra och det märks tydligt då jag analyserar våra resultat. Vi vill att alla uppnår läsflyt. Det är en viktig fråga för att lyckas i skolan och påverkar alla ämnen. Därför försöker jag ta nya tag och stötta fler elever i åk 3 där flera elever är i behov av stöd..

Innan vi påbörjar stödet pratar jag med eleverna om hur mycket de läser samt när och vad de läser. Jag vill börja göra dem medvetna om hur de kan öka sin förmåga. Tillsammans läser vi ur en läsebok som de har i läxa. En berättelse som jag upplever väldigt tjatig med en komplicerad handling och få samtalsämnen. Jag förstår om de tröttnar på den. Ibland är texter tråkiga och vi får försöka göra det bästa av dem. Vi kan inte köpa ny bok i år. Eleverna följer texten med fingret då vi turas om att läsa. Det är en viktig princip som vi bör vara mer stringenta med för att elever ska lära aktivt. Även då de får lyssna och läsa bör det vara norm att följa texten med fingret för att avkodningen ska utvecklas. Det är en bra rutin för eleverna. Jag gör tummen upp och uppmärksammar rätt beteende. Då vill alla göra så.

Barnen får pepp under läsningen av mej. Det är viktigt att peppa barn som har det svårt med läsning. De kämpar och behöver träna mer än andra för att komma till målet. Med pepp kan de få lite känsla av att se sin utveckling. De behöver också pepp när de rättar dig själva då det är en framgångsfaktor att läsa för att förstå. Inte för att vara snabb. Vi samtalar om texten. Det är i dialogen som läsdjävulen bor. Samtalet och samvaron förgyller stunden. Texten blir vår språngbräda. Men idéerna till samtal är inte många i denna text. Det är som ett långdistanslopp i öknen. Mycket bokstäver och ord men få tillfällen till känslor, tankar eller frågor.

När text och bild samverkar till barns intresse.

Efter att vi jobbat klart med läxan i läseboken tar jag fram en annan bok från 70-talet som jag hittat i källaren. Ur den läser vi dikter av Lennart Hellsing på temat ABC. Det är kluriga ord och lustiga teckningar. Det är rytm och rim och texten tuffar fram som ett musikaliskt tåg. Vers, rim och rytm ger ett tydligt stöd för eleverna att lyckas läsa de inte helt okomplicerade dikterna. Här finns många detaljer och ovanliga begrepp. Barnen börjar självmant peka, bläddra och visa saker i boken som de tycker är kul, konstigt eller knasigt. Då vi läser dikterna läser jag först och sedan undersöker vi spännande ord tillsammans. Vad är en amiral? Vem var näcken? Vi kommer in på kunskap och bildning från olika områden och tider. Vi tittar på bilden och hittar kopplingar till texten. Det går av sig själv. Vi undrar och vi skrattar och vi upptäcker och diskuterar saker. Tiden går fort när man har kul och snart är vår halvtimma till ända. Men vi känner oss förhoppningsfulla. Vi har hittat hem till ”läsdjävulen”. Han bor i Hellsings himmelrike. Hit ska vi komma många gånger än.

Amiraler träffar man inte varje dag nuförtiden.
Läsebok med text och bild av högsta kvalitet.

Lämna ett svar