Idag under lärande leken hade vi en station med mätning och begrepp som leddes av vår nysvenska ”kollega” som också är student. Hen fick hjälp med att planera uppgiften så att den skulle passa i barnens nuvarande progression. Det kändes extra viktigt att hen skulle lyckas med trots begränsningar i språkkunskaper.
För att träffa rätt i ”utvecklingszonen” (Vygotskji) och hitta en bra nivå på utmaningen planerar vi med nära koppling till vad barnen redan kan. Då kan vi komma till en sorts ”flow” där utmaning och förmåga matchar (Csikszentmihalyi). Att ha en sådan medveten planering kan till del liknas vid vad Skolverket kallar ”generella anpassningar”. Med det menas att vi ska känna till elevernas erfarenhet och intressen.
Vi har talat om geometriska figurer och vi har mätt omkretsen på den runda mattan med kaplastavar. Nu fick barnen mäta ett rektangulärt bord. De fick benämna formen (rektangel) och mäta sidornas längd och bredd samt omkretsen med kaplastavar.
I begreppet ”generella anpassningar” ska vi dessutom se till barnens individuella behov. Detta kan vi sägas bejaka genom att dela in barnen i fungerande grupper. Idag fick de jobba 3 och 3.
Och det gick vägen. Vi fick hjälp med en station, barnen fick repetera begrepp och öva på mätning och vår nysvenska kollega fick en positiv erfarenhet att ta med sig i sina studier. Och jag tror jag fick lite bättre insikt i hur allt detta kan sägas hänga samman..
Skolverket (2014) Allmänna råd, Arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram. Stockholm: Fritzes