Om somrarna sätter vi upp ett vitt tält över ett bord på gården och äter lunchen ute. Det är härligt. Men den vita tältduken har också en sidovägg som fungerar som perfekt projektionsyta för skugglekar. Jag har en anka och en varg som jag kan göra. När djuren tar form och börjar prata kiknar barnen av skratt och vill gärna försöka själva. 

På förskolan finns också en bok om skugglekar som barnen gärna tittar i.  De vill gärna försöka lära sig att göra skuggfigurer med händerna. Det är inte helt lätt men en rolig utmaning. Härom dagen tog jag mig för att hämta fram en gammal OH-apparat ur vårt förråd och vips hade vi en enkel skuggteater för barnen och oss att leka med. Kul! Att låta barnen själva hitta böcker som uppmuntrar och utvecklar deras intressen är ett sätt gynna deras litteracitet.

Skuggteater kan man göra lite mer organiserat genom att hänga upp ett lakan framför oh-apparaten och spela i helfigur bakom. Ett alternativ är att klippa figurer i kartong och spela skuggteater som man gör mycket i vissa kulturer exempelvis i Indonesien. Detta passar bättre för äldre åldrar då det kräver mer förarbete, manus och repetition samt arbete med figurernas utformning. Men googlar man på skuggteater ser man att det finns förskolor som jobbar med skuggteater på ett mer organiserat sätt. Kanske värt ett försök?