Idag på idrotten fick vi lära oss en sällskapslek/dans om katten Bingo av Helena. Dansen är en ringlek med flera olika moment och det tog en liten stund innan vi alla förstått vad vi skulle göra. Men trägen vinner. Och lärande ska ju gärna bjuda lite motstånd, det är då något händer. Eller för att citera James Nottingham (2016) – man måste ned i lärgropen för att klättra upp på andra sidan.
Här skulle vi gå par om par, ställa oss mitt emot varandra, gå till vänster i ringen (i klockans riktning) och hälsa med höger hand och kramas. Då vi till sist lyckades med alla turer stärkte övningen oss i tron på vår förmåga att samarbeta och lära oss. Samtidigt tränade vi vips ett flertal begrepp vilka är viktiga för oss att kunna i framtiden.
Vi lekte också par-kull. I denna lek ska kullaren och den som blir kullad hålla ihop i par för att kulla vidare tills kedjan blir tre och sedan fyra barn. Då delar sig kedjan i två nya par. Och så fortsätter det.. Den som blir ensam kvar blir nästa kullare. Ytterligare tillfälle att använda begreppet par alltså.
Vi gjorde också en lek där barnen skulle dansa för att, då musiken slutade, ställa sig i rockringar med givet antal barn. Här var det fråga om par, tretal, fyrtal och så många som möjligt. Ni kan ana att den sista uppmaningen resulterade i ett organiserat kaos där barnen till sist blev tvugna att hålla om varandra för att maximera antalet. Jättekul tyckte barnen! Och bra tyckte vi med både övning av begrepp och samarbete. Delaktighet är hälsofrämjande och det är kul att vara lärare!
http://www.jamesnottingham.co.uk/learning-pit/
