På Svandammsskolan har vi hopprepsvecka. En kollega, Louise Gundert, introducerade veckan i elevhallen. Det är alltid roligt att komma samman alla barn från F-3. Det blir en alldeles särskild stämning av samhörighet på skolan.
Men en del barn var rädda att misslyckas med hoppandet och avstod hellre än att göra bort sig. Ok, utmaning antagen! Nu gällde det att skapa motivation. Det blev en del samtal om vikten av att öva för att utvecklas. I F-klassen fick vi anpassa hopplekarna så att alla kände att de kunde vara med. Tillsammans lyckades vi. Det kändes bra. Och hade vi inte lyckats så hade vi i alla fall försökt. Visat att vi ville inkludera alla. Att vi trodde på dem. Att vi inte slutat tro på dem..
Inklusion och känsla av sammanhang handlar ju också om att lyckas delta med kamraterna. Att inte bli lämnad på efterkälken. Det gäller både kroppen och knoppen. Hopprepsveckan gav således bra möjligheter att tala om lärande med barnen.En viktig fråga att återkomma till. Detta med att våga och öva är ju något som kommer igen i allt lärande.