Det blir en del vikarierande i dessa Coronatider. Idag har jag varit ute i en förstaklass och det gick ganska bra. Kanske för att jag har haft dem förut och nu följde jag ungefär samma struktur som förra gången jag var på besök. Första gången var det svårt för dem men det fungerade efter många om och men. Vi skrev oss även då till läsning på iPad. På så vis kände de idag igen sig och förstod denna gång bättre vad jag förväntar mig av dem. Vi vet att elever som kan luta sig mot kända strukturer också lyckas bättre med sitt lärande. Därför är det bra att skapa rutiner. Till min hjälp hade jag också lärarens planering så att jag även kunde hämta kända strukturer från den.
Som vikarie är det också viktigt att göra sådant som man själv kan stå för och känner sig trygg med. Som pedagog behöver man ju hämta stöd i sin egen kunskap och förmåga och därför kan det vara svårt att bara göra precis som ordinarie lärare hade tänkt. Så därför tar jag in min egen planering. Jag och eleverna flyttade också om i klassrummet för dagen så att alla bord stod riktade så att barnen satt med näsan mot mig. Det är nämligen särskilt svårt att få uppmärksamhet som vikarie när barnen sitter placerade så att de sitter och tittar på varandra. I slutet av skoldagen återställde vi borden då ordinarie lärare kommer tillbaka imorgon.
Efter att vi haft egen läsning på morgonen och samling tog jag upp frågan om vilka böcker barnen kunde minnas att de fått lyssna på då läraren läst högt i klassrummet. Nu drog .jag stickorna som läraren har och fördelade ordet så att alla elever kunde få möjlighet att svara. Den formativa metoden uppmuntrar aktivitet och fokus hos alla elever (Wiliam 2013). Efter att vi skrivit en lista på böckerna på tavlan fördjupade vi oss och talade vidare om en av dessa böcker, Sandvargen som jag också känner till. Vi drog oss till minnes vad den handlade om och jag gjorde en tankekarta på tavlan.
Nu hade barnen lyssnat ganska länge. Därefter delade jag ut papper i storlek A5 för att vi skulle rita. Jag modellerade en varg på tavlan och barnen följde min modell. På så vis fick alla lära sig att rita en varg. Därefter fick de färglägga och ville man rita en egen och ny teckning efter egen idé gick det förstås också bra. Egna uttryck ska alltid uppmuntras. Då en elev var särskilt noggrann i att färglägga hela pappret passade jag också på att lyfta upp henne som ett positivt exempel för att visa hur fint det kan bli då vi färglägger noggrant och fyller pappret.
Det fina med att lägga in ett moment av bild här och att undervisa och modellera har två fördelar: det skapar variation i klassrummet vilket är viktigt för elevernas möjligheter att lyckas (Ainscow et al 2013). Men det ger också alla elever en möjlighet att känna stolthet över sitt arbete, vilket smittar av sig på deras skrivande och på deras självkänsla och motivation. Det är nämligen när vi kan peka på vad eleverna lyckas med som de växer och utvecklas kognitivt visar neurovetenskapen. Särskilt viktigt är det för barn i lägre åldrar som egentligen inte lär sig något av kritik (Anna van Duijvenvoorde et al).
Efter en rast och lite mer färgläggning och ritande så var det dags att börja skriva på iPad. Nu berättade jag för eleverna att jag ville att de skulle skriva som om de själva vore Sandvargen – i jagform. När eleverna skriver i ett sådant perspektiv öppnar det upp för att de ska bidra med sina olikheter och erfarenheter – en interkulturell pedagogik (Sharif 2008). Sedan modellerade jag några exempel tillsammans med eleverna och skrev dem på tavlan så att alla elever säkert skulle veta hur man kan göra i linje med cirkelmodellens stöttande tankegångar (Gibbons 2006).
I slutet av dagen satte vi upp alla elevernas alster på väggen och nu kunde jag se att alla var mycket nöjda. Flera elever ville hjälpa till och många stod och tittade på och läste varandras texter och tittade på bilderna. Detta är ytterligare en fördel med att skriva sig till läsning. Då texten blir klar och tydlig blir den lätt att läsa för eleverna som nu får mer träning. Det kan också leda till flera samtal om texten med föräldrar och förbipasserande.
Ainscow, M., Dyson, A., Goldrick, S. & West, M. (2012): Making schools effective for all: rethinking the task. School Leadership & Management: Formerly School Organisation, 32(3) 197-213.
Gibbons, Pauline (2006). Stärk språket, stärk lärandet: språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för och med andraspråkselever i klassrummet. 1. uppl. Uppsala: Hallgren & Fallgren
Sharif, Hassan (2008). Mångkultur, skola och interkulturell pedagogik, i Martin Molin, Anders Gustavsson och Hans-Erik Hermansson (red.) (2008). Meningsskapande och delaktighet. Om vår tids socialpedagogik. Göteborg: Daidalos.
Wiliam, Dylan (2013) Att följa lärande – formativ bedömning i praktiken, Lund: Studentlitteratur