Min kollega är fortfarande sjuk så nu vickar jag igen och avnjuter flera härliga halvklasser i f-klass. Min tjänst som specialpedagog ger utrymme för att över året prioritera olika grupper i behov av stöd. Just nu känns det särskilt viktigt att försöka boosta utvecklingen i den här gruppen i förskoleklass som haft lite turbulens på personal. Varierad undervisning och stabila strukturer har den inverkan att det skapar arbetsro i klassrummet och gynnar elevernas möjligheter att lyckas i skolan. Men relationer ska byggas och det går inte på en dag att förstå och finna vägen till att ge alla vad de behöver. Så det är bra att få tillfälle att träffa gruppen lite oftare för att knyta an.
Idag började vi lektionen med att laborera på mattan. Jag lade ut 0, 1 och 2 som en talrad. Jag lade också ut röda mosaikbitar för att representera antalet. Jag uppmanade därefter eleverna att plocka varsitt tal (som låg upp-och-ned, det blir mer spännande då) och lägga motsvarande antal mosaikbitar i två rader vid sidan. De skulle försöka dela bitarna i två lika delar – de skulle försöka dela jämnt. Efter att barnen plockat upp talen fick den som hade nr 3 börja lägga ut fortsättningen på min talrad och därefter nr 4 osv. Vid varje tillfälle då barnen lade ut sitt tal och organiserade sina rader så talade vi om det gick att dela talet jämnt eller om raderna blev ojämna.
Plocka med material uppskattas av barnen.
I den lilla gruppen blir det alldeles lagom mycket väntan på sin tur för eleverna. Genom att vi lägger ett tal i taget och diskuterar vad vi gör så lär vi oss både att räkna men också att förstå innebörden av talet – antalet. På slutet av övningen kan vi också på ett ypperligt sätt visa skillnaden mellan udda och jämna tal. Att fråga eleverna om de kan se något mönster kan vara bra. Ibland hinner någon elev se mönstret innan vi hunnit ta upp det.
Att arbeta med praktiskt material inom undervisningen är ett sätt att göra matematiken verklig. I Piagéts begreppsvärld omtalas detta som ett sätt att ge barn ”inre bilder” av matematiska begrepp (Malmer 2010). Detta gynnar alla barns taluppfattning och förståelse för ämnet och inte minst barn med inlärningssvårigheter enligt Gudrun Malmer i Bra matematik för alla.
Efter vår stund på mattan tog jag fram ”paddorna”. Nu fick eleverna logga in på Vektor för att jobba vidare. Att skriva in lösenordet var en utmaning för eleverna som jag fick hjälpa många med. Men väl inne i appen blev de fort uppslukade av övningarna som mixar arbetsminnesträning med övningar i taluppfattning och problemlösning av typen tangram. Eleverna jobbade ihärdigt. Ibland behövde de stöd att förstå hur man skulle göra eller lite uppmuntran men mestadels lyckades de väl med att hitta vägen själva. Då vi var klara med övningarna och det blev dags för lek var det några elever som satte sig på mattan igen för att leka skola med det praktiska materialet.
När barnen börjar leka med det vi lärt då känner jag att vi verkligen lyckats i vårt uppdrag. Om barnen reflekterar över sina intryck då de själva har kontrollen i barns egen kultur (Mouritsen 2002) då har vi skapat gemensamma erfarenheter att minnas. Och det är ett tecken på att vi bygger kultur. En kultur där lärande och lek förenas till fröknars stora glädje.
Malmer Gudrun(1999) Bra matematik för alla, Lund, Studentlitteratur
Mouritsen, Flemming (2002)”Child culture – play culture”, i Flemming Mouritsen & Jens Quortrup (ed): Childhood and children ́s culture, University press of Southern Denmark