Då vi är tillbaka efter påsklovet känns det tydligt att eleverna utvecklats mycket under året. Främst märker vi det då spridningen i grupperna ökat, särskilt i fråga om läsning. En del barn läser nu flytande, andra ljudar sig fram och ytterligare några har fortfarande behov av att träna bokstäver och fonologisk medvetenhet. Men det är en naturlig spridning. Inget att oroa sig för. Eller som David Dideau säger: Don’t mind the gap! Att spridningen ökar kan vara ett tecken på att alla lär – fast i lite olika takt. Detta med glappet får dock oss lärare att känna att vi inte räcker till. För att skapa maximal stimulans och träning för alla bestämde vi oss därmed för att gruppera om barnen under ”morgonpasset”. Gruppen som knäckt koden får nu läsa böcker för varandra parvis med en ny kamrat på lagom nivå. De får turas om att läsa och lyssna för att de ska kunna fungera som lärresurser för varandra (William & Leahy 2015:177-207). Som lärare hinner vi nu hjälpa de här barnen att hitta nya böcker på rätt nivå då det är dags att byta bok. De ska ju ha en lagom utmaning för att upprätthålla intresset. Att välja böcker som är för svåra eller för lätta kan göra att de förlorar motivation för aktiviteten. Den av oss pedagoger som har gruppen för dagen hinner också gå runt och lyssna på läsningen. Att läsa för en kamrat på ungefär samma nivå är uppskattat. Barnen verkar också uppskatta att bli omplacerade med ”nya” kamrater- även det en sorts variation.En lite mindre andel av barnen får samtidigt träna mer intensivt med Bornholmslek, ordkort eller iPad för att öva upp sin läsning i vårt andra rum med pedagog nummer två. Vi har tänkt oss att vi två lärare som jobbar i gruppen turas om med de här läsaktiviteterna. Både för att skapa variation, för att undvika någon känsla av hierarki samt för att vi ska kunna lyssna på alla. Innan vi satte igång med våra nya läsgrupper i morse hade vi också ett gemensamt bokprat med hela gruppen i samlingen. Det gick till så att barnen som inträdesbiljett (William & Leahy 2015) fick fråga kamraten bakom sig i ledet vilken som var deras favoritbok. Sedan tog de kamratens namn och placerar det på tavlan där jag skrivit titeln på den aktuella boken. Så byggde vi upp ett stapeldiagram tillsammans. Efter att vi presenterat dagen talade vi om diagrammet. Barnen fick berätta vad de gillade särskilt med sina olika favoritböcker. På så vis blev det också lite av boktips/recension och vi fick tala något om karaktärerna osv. Vi tänker att även här blir barnen lärresurser för varandra som kan inspirera till nya intressen för böcker och förmedla kunskaper till varandra.
Didau,David (2015) What if everything you knew about education was wrong? Crown House Publishing,
William, Dylan & Leahy, Siobhan (2015) Handbok i formativ bedömning, Stockholm: Natur & Kultur