Den här veckan blev det dags för bokstaven K. Efter utematte i måndags plockade vi Kruskräppa. Ni vet den där växten som vi kallade ”kaffe” när jag var liten. När de små fröna torkar om hösten blir de bruna som kaffe. Då vi kom in igen fick några av barnen hjälpa till med att arrangera bilden av stora och lilla K. Sedan fotograferade vi.
Varje vecka läser vi en gåta om ett djur som börjar på veckans bokstav. Vi läser olika fakta/ledtrådar om djuret. På så vis lär sig barnen många olika begrepp som däggdjur, växtätare, tamdjur, men också antal ben osv. Det barn som tror att det vet svaret sätter fingret på näsan. I slutändan räknar jag 1, 2, 3 och så får de ropa djuret i talkör.
Nu börjar barnen vänja sig vid den här rutinen. Igår då vi var på badhuset hörde min kollega Helena hur några barn satt och spekulerade över vilket djur som skulle komma på bokstaven K. Det var roligt att höra tycker jag. För då har vårt lärande letat sig in i deras fritid/lek eller vad som också kan kallas ”barns egen kultur” (Mouritsen, 2002). På det viset kan vi vara försäkrade om att de får många fler tillfällen att repetera sådant som vi tar upp. Och då tror vi att de lär bättre.
Idag läste jag gåtan om kon. De fick sedan färglägga kon samt skriva några K i skrivboken. För att öva men också för att bättre kunna memorera bokstäverna. Det visar sig nämligen att vi har lättare att komma ihåg sådant som vi skrivit för hand.
Sedan var det dags att skriva sig till läsning. Nu visade jag bilder på alla djur som vi läst gåtor om och plockade ut deras första bokstav. Detta uppskattades inte minst av vår nyanlända flicka som kunde benämna flera utav djuren samt även precisera första bokstaven. När vi tagit upp alla bokstäver som vi gått igenom fick de försöka hitta på ord. Jag antecknade orden på tavlan. Sedan skrev de orden på sina iPads och ritade något till detta. 
Idag hade vi också idrott med både kramkull och kastrullen. I kramkull ska man kramas för att befria sina förstenade kamrater. I kastrullen leker vi att vi poppar popcorn i en stor fallskärm. Det är väldigt roligt.
Mouritsen, Flemming (2002)”Child culture – play culture”, i Flemming Mouritsen & Jens Quortrup (ed): Childhood and children ́s culture, University press of Southern Denmark