I morse ändrade vi vår planering i sista minuten. Det ledde till att jag fick jag mig en tankeställare. Jag blev nämligen jättestressad och hade svårt att njuta av arbetet. Även fröknar kan ju behöva struktur och ordning. Precis som barn. Och det ska jag försöka att minnas.
Hur som helst. Vi jobbade med dubbelt och hälften igen. Vi hade enkla uppgifter i inträdesbiljetten och senare på dagen illustrerade vi sambandet mellan två tal. Vi ritade med blyerts, färglade med kladdkrita och målade bakgrunden med vattenfärg. Och visst blev det fint! Dessutom ledde det till samtal mellan barn i F och årskurs 1 när jag satte upp uppgifterna i korridoren. Kunde de se vilket mönster som de hade gemensamt? Dokumentation som kommer upp på väggen har just den fördelen att den kan leda till nya samtal. Och i samtalen repeterar vi och minns och upptäcker saker… Och repetition är ju all kunskaps moder.
