Inträdesbiljetter i tema vattnets kretslopp

Jag har tidigare berättat hur vi jobbar med namnkort och inträdesbiljetter som jag skrivit om bl a här. Tanken är att barnen i förskoleklassen ska lära sig (läsa) varandras namn i samband med att de frågar varandra olika frågor. I början av året kan det handla om vilken förskola de har gått på osv. Genom frågorna lär de sig namnen i gruppen, hur namnen skrivs samt lär känna varandra lite grann. Detta kan ses som funktionaliserad träning – i kontrast till ren färdighetsträning (Malmgren 2006:54-69). Fokus är nämligen inte läsningens tekniska sida, ljudandet. Istället är fokus att identifiera kamratens namn. När kamraten berättat vilken förskola de gick på ska de hitta namnkortet och sätta upp det på tavlan. I samband med detta får vi också ett material att jämföra svaren och använda matematiska begrepp som flest, fler, färre och ordningstalen. Vi kan också räkna namnkort och gynna taluppfattning. De flesta av barnen kan läsa nu med några få undantag som fortfarande behöver stöttning. Men barnen uppskattar den här rutinen och ibland får de hjälpa till att hitta på frågor. Så frågade vi nyligen varandra om olika (favorit)-blommor och favoritfåglar på barnens inrådan under tema vattnets kretslopp. Då fick vi repetera fåglar och blommor som vi pratat om och prata om begrepp som fridlyst eller utrotningshotad igen. I samband med detta försöker vi också ställa frågor om ämnet som får barnen att tänka till. Varför vissa blommor är fridlysta t ex blåsippa medan andra inte är det t ex vitsippa. (Blåsippan förökar sig med frö medan vitsippan kan föröka sig via rotsystemet.) Vi berörde också hur olika fågelarter kan kännas igen med utgångspunkt i hur deras näbbar och klor/ben ser ut. Jag försöker fatta mig kort och göra det intressant för barnen genom att ställa frågor så att de får tänka efter så att våra gemensamma funderingar kan avtäcka mönster och sammanhang. Det får inte bli för långrandigt. Målet är att de ska lära sig tänka efter, våga gissa/ställa hypoteser, få aha-upplevelser och uppskatta processen genom frågor som utmanar och skapar intresse. I Fritidshemmet och skolan – det gemensamma uppdraget efterfrågar Ann S Pihlgren mer sådana övningar då de stärker elevernas metakognitiva förmåga i enlighet med Blooms taxonomi där jämföra och analysera är något vi kan göra mer av (Pihlgren, 2015:111).En morgon fick barnen försöka minnas vad vi lärt om allemansrätten, på Helenas initiativ. På så vis fick vi åter en överblick över vad barnen tagit till sig av undervisningen och ett tillfälle att repetera. Enligt ett formativt arbetssätt är det denna kunskap om elevernas nivåer som ska vara utgångspunkt i hur vi planerar undervisningen. Att möta barnen på tu man hand ger goda möjligheter att se var de befinner sig i processen. Vi kan som lärare bli bättre på att undervisa genom att integrera denna sorts bedömning i det dagliga arbetet menar Dylan Wiliam (2013) i Att följa lärande – formativ bedömning i praktiken.

Tanken kommer ursprungligen från slutet av 60-talet då Scriven (1967) och Bloom (1969) formulerade vikten av en formativ bedömning i motsats till en summativ. Den formativa bedömningen ska ligga till grund för feedback och förbättring av läro- och undervisningsprocessen. Då blir den ett medel att utmana eleverna på rätt nivå och därmed gynna elevernas motivation och självaktning (Wiliam 2013:49-54).

Litteratur

Malmgren, Lars-Göran 1988/1996 Svenskundervisningen i Skolan, Lund: Studentlitteratur

Pihlgren, Ann S (2015) Fritidshemmet och skolan – det gemensamma uppdraget, Lund: Studentlitteratur

Wiliam, Dylan (2013) Att följa lärande – formativ bedömning i praktiken, Lund: Studentlitteratur

Kommentera