Skriva, rita och lära – några tankar 

På onsdagarna låter vi eleverna i F-klassen skriva på i-pad. Sedan får de illustrera något ur texten. Barnen jobbar i par och hjälper varandra med att skriva. Rita gör de individuellt. Vi har försökt sätta samman paren så att alla kan lära sig och lyckas. I början var det tydligt att de hade lite svårt att samarbeta då de låg på lite olika nivå. Men efter en termin ser jag att de verkligen har utvecklat sitt samarbete. Det är härligt att se att de kan koncentrera sig på skrivandet även de stunder som kompisen sitter vid tangenterna.

Skrivandet är bra för att utveckla samarbete alltså. Och det är också en aktivitet som övar på bokstäver och att ljuda. Att skriva sig till läsning. Barnen lär av varandra. Och de kan skriva meningar eller ord efter förmåga. Men vi har också lagt märke till att barnen kan ha svårt att komma ihåg vad de skrivit i efterhand om de inte redovisar direkt i anslutning till övningen. Och för att de skrivit ordet behöver inte betyda att de kan läsa det direkt. Det kan kräva fler repetitioner. Det ritade är lättare att berätta om.

I onsdags skrev vi om tema luft som vi arbetat med på sista tiden. Och det var tydligt att det gynnade barnens idéer kring vad de skulle rita och skriva. De hade gott om inspiration helt enkelt.

Minnet och lärandet har debatterats flitigt på senare tid. David Dideau är en författare som reflekterar mycket över det i boken Tänk om allt du vet om utbildning är fel? (Nok 2017). Han poängterar vikten av att repetera för att lära och att återkomma till ett stoff på flera sätt för att det verkligen ska plantera sig i elevernas långtidsminne. Det visar sig också att manuella anteckningar är mer effektivt kopplade till minnet än sådant vi skriver digitalt.

Kommentera