I årets första kollegiala lärande bestämde vi att bli mer tydliga med mål för varje lektion i kollegiet. Att vara tydlig och bryta ner undervisningen i bitar kan göra mycket för att öka förståelsen hos eleverna. Den kognitiva belastning minskas då vi serverar små bitar i taget. Om vi på så vis förmår tydliggöra våra förväntningar kommer fler elever att lyckas.
I min smågruppsundervisning i åk 1 ville jag genast prova. På tavlan ritade jag mina mål för olika övningar som vi arbetar med under lektionen. Jag ritade ögon ovanför stavelselistorna och förde dialog med barnen om varför det är viktigt att titta på stavelserna då vi läser dem i kör. Att man minns bättre av att samtidigt se och ljuda. Att det är tänkandet att koppla samman ljud och bild som gör att man kommer att minnas.
Barnen vet detta sedan innan då vi talat mycket om var de ska fästa blicken. Det är ofta barn som vänder blicken åt fel håll vilka halkar efter. De fokuserar annat och det sker sällan av illvilja. Genom att lära sig styra sin blick kan de utvecklas mycket. Nu såg jag att eleverna blev mer fokuserade än någonsin Den ökade tydligheten gör undervisningen effektiv. Elevernas aktiva tänkande ger goda möjligheter att lära. Hurra!
Vi spelade därefter Praxiskedjor. En kortlek som lär eleverna att ljuda ord med hjälp av bilder som stödjer att mobilisera de rätta ljuden. Denna älskas av eleverna. De upplever att de lyckas med leken som samtidigt lär dem att läsa. Hos logopeder används Praxis frekvent d den är väldigt gynnsam för barn med fonologiska svårigheter och dyslexi.
Därefter var det sedan dags att skriva efter Wittings principer. Nu hade jag ritat en cirkulär pil för att betona målet med undervisningen. Vi ska skriva med den rätta skrivordningen. Exempelvis att vi skriver uppifrån och ned. Att bokstaven o skrivs motsols precis som a ä och ö. Och så vidare. Att vi skriver så för att bli bättre och i slutändan snabbare på att skriva. Att vill man bli bra och snabb på att skriva ska man lära sig denna ordning.
Det var tydligt att eleverna uppskattade min ökade tydlighet. Då de började skriva uppfattade jag ett ökat fokus på att skriva små bokstäver på ett korrekt sätt. Eleverna fokuserade och ansträngde sig.
Wittings metod börjar med att eleverna ska försöka bokstavera en stavelse. Därefter ska de hitta på ord som börjar på den stavelsen. Jag ber dem att bokstavera ljuden och vi skriver tillsammans. Jag på tavlan och de på pappret. Vi skriver också en mening. Därefter ritar vi mycket kort. Elevernas motivation gynnas av den kreativa övningen som kommer att avspegla deras tankar. Nästa gång läser vi vad vi skrivit. Efter hand som de utvecklas blir texten längre och fler tankar speglas.
Vårt kollegiala lärande baserar sig i år på Skolverkets modul f-9 specialpedagogik. Där läste vi en text av Martin Hugo (2020) som fokuserade motivationsskapande undervisning och lärmiljö. Hugo betonar det relationella i undervisningen som en viktig faktor för elevens motivation. Elevernas röster ska gärna komma till tals inom ramen för undervisningen. Det gör en framgångsrik kollega till mig genom att ofta reflektera kooperativt med klassen i EPA (enskilt/par/alla). För mig som specialpedagog i smågruppsundervisningen inom RtI är det Wittings metod som ger ett särskilt utrymme för elevernas idéer och tankar. Den är också påtagligt motiverande för elever i svårigheter. Förr rekommenderades den särskilt för elever som behöver lära om. Hugo betonar också den explicita (tydliga) undervisningen för att elever ska ta in och förstå vad vi efterfrågar. Här kan de tydligare målen göra nytta stor.
Hugo (2020) Motivationsskapande undervisning och lärmiljö https://larportalen.skolverket.se/api/resource/P03WCPLAR139238