På ”Svanis” avslutade vi hälsoveckan med en fotbollsmatch mellan ett lärarlag med inslag av lättfotad fritidspersonal 1-6 och ett elevlag 4-6. Gissa vilka som dominerade? De som var dubbelt så stora naturligtvis. Men barnen gav inte upp och kämpade enda in i kaklet trots att de hade svårt att hävda sig.
Kadir, vår fritidskille som kom hit som ensamkommande från Somalia för 6 år sedan fick idag skriva autografer efter en tongivande insats som forward. När jag frågade om det var något han väntat sig fick jag ett stort leende.
Roligast av allt med detta var:
– Lärarlaget var blandat, både killar och tjejer.
– Hela skolan kom samman för att heja.
– Veckan avslutade tillsammans i en gemensam lek/spel.
Att ses på det här viset tillsammans i en upplevelse ger oss en alldeles särskild känsla av samhörighet. Vi är något större tillsammans än summan av våra delar. Det är VI. Och vi är alla en del av detta vi. Kalla det solidaritet, känsla av sammanhang eller varumärke.