Innehållets dragningskraftk

Min son fick en gång den här atlasen i julklapp av sin morfar: Viktiga kartor för äventyrare och dagdrömmare (Sheppard S , Bonnier Carlsen 2013). Det var tydligt att innehållet i den hade stor dragningskraft då vi läste den framlänges och baklänges i flera år. Den innehåller spännande kartor och historier om allt man kan vilja veta om mystiska platser, farliga djur, guld och ädelstenar och djuphavsgravar bland annat. När jag idag stöttar barn i att lära sig läsa har den åter kommit till användning. Särskilt i en av mina läsgrupper i årskurs 3 kan barnen knappt bärga sig förrän de får komma och läsa igen i den här boken. Ibland då vi talar om läsutveckling kan det bli väldigt tekniskt och instrumentellt med fonologi, bokstavsljud och ljudning. Som om innehållet inte spelade någon roll. Men vi får inte glömma att innehållet egentligen är målet och meningen med hela ”bokstavsgrejen”. Att få reda på saker och ting om verkligheten och vår värld har en stor dragningskraft på barnen. Det behöver inte vara så avancerat som i den här atlasen som nog är skriven med tanke på högläsning. I nybörjarböckerna bör det vara ett enkelt språk som ändå lyckas beröra, locka till skratt eller ge utrymme för samtal. Det är i samtalet kring boken som läsningen växer till något större än bara läsning. Det blir ett forum för att upptäcka världen tillsammans. Ett sätt att finna gemenskap. En fenomenal barnboksförfattare som skrivit mycket också på grundläggande nivå är Ulf Starck som gick bort 2017. I vår källare på kyrkskolan har jag hittat ett flertal av hans historier som trots enkla ord (som barnen förmår läsa) ändå kan berätta en historia som lockar till igenkänning, samtal och funderingar. En särskild krydda hos Stark är hans humor. Att kunna skratta tillsammans är fint, särskilt när det kommer lite som en överraskning.

I källaren har jag också hittat flera småböcker om djur som jag gärna läser tillsammans med barnen. Små barn älskar djur. Djurens liv och leverne aktualiserar både naturen som de ofta intresserar sig för, men också hur vi lever tillsammans med djur. Kanhända kan djurens liv också symbolisera hur vi lever tillsammans med varandra. Så förvandlas historien om en mus som gått vilse till en existentiell metafor om frihet och hemlängtan, om faror och trygghet.

Att lära elever att läsa handlar om att snart finna en väg att upptäcka innehållets dragningskraft. Några bokstäver behöver man ju lära sig först förstås men utan ett innehåll som betyder något för eleven kan vi inte räkna med mycket till läslust. Högläsningens centrala plats för att locka till läsning och läsintresse kan därför inte nog betonas. Det är där vi först finner den gemensamma världen i samtalet kring texten. Det är inte för inte som man i människans utveckling haft heliga skrifter att läsa och tolka tillsammans. Texten och det gemensamma samtalet är ett effektivt forum för gemenskap.