Varför är vi ute?

Jag har skrivit en del här om våra måndagar i skogen med F-klassen. Vi börjar veckan utomhus alltså. För att vi tycker det fungerar bra. Miljön är tillåtande och utmanande på ett sätt som gynnar ”måndagsbarn”. Efter att vi samlats och sjungit morgonsång letar vi upp ett uppdrag som vi gömt i naturen.  Det innehåller övningar i matematik och språk och därefter får barnen leka fritt. Något som de verkligen uppskattar.

Då vi nyligen hade en lärarstudent på besök som gjorde intervjuer med barnen visade det sig vara just den fria leken som var det stora dragplåstret i barnens värld. Och deras lust på detta område är alldeles utmärkt då färdigheter och förmågor som tränas här ligger i linje med viktiga mål i läroplanen. Forskning visar nämligen att utomhusmiljön gynnar barns interaktion, samspel och språkliga färdigheter då de spenderar mer tid i förhandlingar med varandra kring lekens gemensamma förståelse i utemiljön (Änggård 2009, Björck-Åkesson m.fl. 2014). En oförutsägbar miljö gynnar barnens fantasi och samarbete – en gemensam lek (Eriksson Bergström 2012). Och det är väl ett utmärkt sätt att börja veckan, med lite samarbete.

Vi får dock inte glömma att denna interaktion som gynnar barnens kommunikation också erbjuder en särskild utmaning för barn som har begränsat med språk eller dyl. De kan behöva hjälp in i leken för att hitta en ”roll” som passar. Den tillåtande utemiljön kan nämligen också dölja att barn exkluderas (Engdahl 2009).

Referenserna hämtade ur en sammanställning om forskning:

Tallberg Broman, I, Vallberg Roth, A-C, Palla, L, & Persson, S, (2015) Förskola tidig intervention, Vetenskapsrådet

Kommentera