Repetera och leka utomhus

Måndag och matematik i vårt uteklassrum som vanligt. När lär barnen sig egentligen och hur kan man fråga sig?  Det är en viktig fråga för David Dideau i boken What IF all you knew about education was wrong? Här ifrågasätter han undervisning som får barnen att låtsa/härma att de lär sig och försöker sätta fingret på hur djup kunskap kommer till stånd. Och liksom James Nottingham och hans ideer kring ”The learning pit” så handlar det om en dynamik mellan utmaningar och övning. Kanske med betoning på utmaningar då. Det får inte gå för enkelt. Friktion är bra för långtidsminnet menar Dideau. Och att återkomma till samma ämne/fråga många gånger på olika sätt – att variera, är något som ökar kunskapens möjlighet att etsa sig fast på ett mer gediget vis i våra hjärnor. Att befästa kunskaper kräver alltså repetition. För att begreppen ska ta plats i långtidsminnet behöver vi dra oss till minnes och repetera med viss tids mellanrum. Därför lekte vi idag med våra rep för att repetera meter, halvmeter samt vad som utmärker en triangel. Först satt vi i samlingscirkeln och drog oss till minnes. Kom barnen ihåg längdmåtten? Vi undersökte repen och talade också om vad som utmärker en triangel. Därefter lekte vi. Barnen fick arbeta i fyra grupper. Nu skulle de springa och hämta rep som i en stafett. Då alla var klara var det dags att forma en triangel av repen. För någon grupp blev triangelbygget en problemlösning då de försökte att bygga en så stor triangel som möjligt av alla sina rep. I en annan grupp löstes problemet genom att lägga repen dubbelt i en mindre triangel. Jag har skrivit mer om hur vi leker med våra rep här och lär oss att mäta och räkna.

Efter övningarna fick barnen leka fritt som vanligt. Det gillar de och vi tänker att den fria leken utomhus uppmuntrar till mycket samspel och kommunikation dem emellan då de behöver förhandla om vad de olika materialen ska betyda i lekens värld. Utomhusmiljön gynnar alltså barns interaktion, samspel och språkliga färdigheter då de spenderar mer tid i förhandlingar med varandra kring lekens gemensamma förståelse i utemiljön (Änggård 2009, Björck-Åkesson m.fl. 2014). En oförutsägbar miljö gynnar barnens fantasi och samarbete – en gemensam lek (Eriksson Bergström 2012). Och det är väl ett utmärkt sätt att börja veckan, med lite samarbete. Vi får dock inte glömma att denna interaktion som gynnar barnens kommunikation också erbjuder en särskild utmaning för barn som har begränsat med språk eller dyl. De kan behöva hjälp in i leken för att hitta en ”roll” som passar. Den tillåtande utemiljön kan nämligen också dölja att barn exkluderas (Engdahl 2009).

Referenserna hämtade ur en sammanställning om forskning:

Tallberg Broman, I, Vallberg Roth, A-C, Palla, L, & Persson, S, (2015) Förskola tidig intervention, Vetenskapsrådet

Kommentera