Junitomtens bråda tider

Att stötta, screena och visa på utveckling är stressigt som i tomtens verkstad.

Jag skrev nyligen om att jag har haft bråda dagar. Det är viktigt att hinna visa alla elever i förskoleklassen på deras förmåga innan semestern. Jag stöttar lärarna med hur vi bäst bör stödja. På så vis lär jag känna både elever och vårdnadshavare under första året på skolan. Det är bra för mig som specialpedagog. Lärarna blir också bättre på att hinna med jobbet själva för varje år då de har en kollega till stöd. Jag har undervisat alla eleverna i f några gånger under året i halvklass. På så vis kan jag föra in metoder, få koll på grupperna och därmed bättre reflektera kring behov med lärarna. Eleverna kommer även att uppfatta mig mer som en ordinarie lärare. De känner mig.

För att elever ska tro på sig själva måste de erfara utveckling. Även vårdnadshavare fungerar med samma logik. De påverkas positivt när de erfar sitt barns utveckling. Det kan ge familjen en knuff i riktning mot en mer dynamisk inställning (Dweck 2015). Djävlar anamma blir viktigare än medfödd talang. Om vi ger elever och vårdnadshavare en bild av elevens utveckling kommer det att bidra till ett ökat engagemang och ansträngning för skolan.

Som specialpedagog är det min uppgift att se till att vår screening och vårt stöd ger eleverna motivation och självkänsla. Det bör därför utformas flexibelt efter deras behov. Redan Scriven (1967) och Bloom (1969) menade att analys ska ligga till grund för feedback och förbättring av läro- och undervisningsprocessen för att utmana eleverna på rätt nivå. På så vis kan vi gynna elevernas motivation och självaktning (Wiliam 2013). Särskilt i förskoleklass är det viktigt med en sådan formativ process. Det första intrycket av grundskolan formar våra elever. Om alla skolor blir mer noggranna i starten är jag övertygad om att vi kan lyfta eleverna och därmed också den svenska skolan. Även regeringen menar nog detta då de förordar en garanti. Men ännu har inte alla skolor kommit igång. Somliga ställer sig kanske tveksamma. Och skolinspektionen har inget uppdrag att följa upp f-klass.

Men det är väl ingen stress, kan man tycka. I f-klass behöver man väl inte kunna läsa? Jag skulle vilja påstå precis motsatsen. Det är mycket positivt och viktigt att tända elevernas inre motor för läsning första året då kamraterna omkring dem börjar knäcka koden. Alla elever behöver känna hopp om sin förmåga. Få bekräftat att man KAN lära sig. Annars utvecklar elever snabbt ett unvikandebeteende som motverkar läsutveckling. Det yttrar sig så att elever tappar intresset. Får de gå den vägen kommer det att saboterar deras chanser. Det leder också lätt till att de glömmer vad de lärt under sommarlovet. Nästa termin kommer de att starta resan i en brantare uppförsbacke.

Det vet varje lärare att när hem och skola hjälps åt så ökar elevernas chanser markant. Särskilt stor nytta kan det göra under första året då eleverna börjar automatisera bokstäverna. Hos oss får elever i behov numera i läxa av sin ordinarie lärare att skriva sitt namn, namn på familjemedlemmar, husdjur osv. i en lien skrivbok. Handens minne kan hjälpa barnen att memorera. Elev och vårdnadshavare uppmuntras därmed till samarbete då vårdnadshavare kan behöva instruera eller bidra med att visa hur de skriver sitt namn.

När den ordinarie läraren engagerar sig i elevens svårigheter känner barnen att de är viktiga. De känner att de förväntas träna och lära sig. Det kan öka deras motivation att lära förutsatt att de får uppgifter i vilka de kan lyckas. Elever under 11 år lär först när vi pekar på vad de gör rätt visar neurovetenskap (van Duijvenvoorde et al 2008).

Under den gångna månaden har även jag som specialpedagog stöttat eleverna att lära sig bokstäver och att komma igång med läsningen. Eleverna kommer tillsammans med 1-3 kamrater som har liknande behov för att få utmaning på rätt nivå ca 20 min/dag i några veckor. Vi jobbar strukturerat med lekfulla övningar där de alla lyckas upprätthålla koncentrationen. Det leder till att lärandet ökar och även intresset. ”Intresse är undervisningens startpunkt men även dess resultat” menade Johann Friedrich Herbart redan för 200 år sedan. Det är sant. Kunskap leder till intresse.

Hos mig börjar vi lektionen med att sjunga alfabetssången och eleverna pekar och turas om att leda övningen innan andra uppgifter. Efter ett tag hos mig fick de i år i läxa att sjunga alfabetssången där hemma och peka på alfabetets bokstäver.De fick med sig ett inplastat alfabete att peka på. En läxa som alla vårdnadshavare och elever verkade uppskatta och kunde delta i. Den visar också vad eleverna lärt. När elever och vårdnadshavare ser utveckling får barnen hopp och energi. Deras intresse ökar. De kan erfara ”flow” så att de förlorar sig och inte vill sluta (Csikszentmihalyi 2016). Då har vi fått igång den inre motorn.

Vi gör även andra övningar som jag skrivit om här och här. För att följa upp träningen screenar jag också eleverna individuellt på slutet. Vi tränar och samtidigt ser jag var de befinner sig i utvecklingen. Det är ett exceptionellt tillfälle att peppa dem och visa vad de lärt. Att tydligt peka på och betona vad de lärt stärker deras självkänsla. Jag går tillbaka till samma screening som påbörjats i klassen och ringar in vad eleven klarat med en ny färg. På så vis blir utvecklingen mycket tydlig. Att hinna stötta och se alla elever samt visa på utvecklingen är lärarens Sisyfosarbete. Det är ett uppdrag som aldrig tar slut. Genom att hjälpas åt i kollegiet med stöd och strukturer kan alla elever få sin ok-stämpel. De kan bevara tron på sin förmåga.

Screening i f-1

Csikszentmihalyi Mihaly, (2016) Flow : Den optimala upplevelsens psykologi, Natur & Kultur Akademiska

Dweck Carol,(2015) Mindset – du blir vad du tänker, Natur & Kultur Akademiska

van Duijvenvoorde Anna C. K. , Zanolie Kiki, . Rombouts Serge A. R. B, Raijmakers Maartje E. J. , Crone Eveline A. (2008) Evaluating the Negative or Valuing the Positive? Neural Mechanisms Supporting Feedback-Based Learning across Development, Journal of Neuroscience 17 September 2008, 28 (38) 9495-9503; DOI: 10.1523/JNEUROS

Wiliam, Dylan (2013) Att följa lärande – formativ bedömning i praktiken, Lund: Studentlitteratur

Lämna ett svar