Terminen har rullat igång och förhoppningsvis även stödet till elever. Som specialpedagog i tidiga år jobbar jag med stödundervisning för att läsning och skrivning är en huvudsak. Eller för att citera Sara Bruuns sommarprat ”Att lära sig läsa är en demokratisk rättighet!” Vi har en läroplan som betonar demokrati. Det är fint men klingar sådär om vi inte lyckas lära eleverna att läsa. Som medborgare bör man rustas med läsfärdighet för att kunna navigera i samhället. Läskunnighet är också en förutsättning för att vi ska förmå upprätthålla det demokratiska systemet.
Vi vet att stöd krävs 3×20 min/vecka för att alla ska uppnå läsflyt i tidiga år enligt både Lundberg och Myrberg. Liksom att lära sig simma krävs en viss intensitet i träningen för önskad effekt. Hoppar vi över stödet går det som det går. Ändå saknas det stöd. Det är en skam och en riktig praktvurpa inom svensk skola. Hur kan vi på detta sätt missa själva kärnverksamheten?
Skolan är full av motsägelsefulla krav. Som specialpedagog ställs det hela på sin spets. Då jag kom till en skola saknades allt stöd till elever. De ordinarie lärarna hade inga halvklasser med tid för stöd. Ingen läxläsning låg fast på schemat. Inte ens specialläraren som jobbade deltid hade tid för att ge stöd. Istället var hen upptagen med en växande hög utredningar. Inte konstigt att resultaten dalade. Det var stort fokus på diagnoser och problem. Kanske inte så konstigt då skolan haft 6 rektorer på 5 år. Skolinspektionen hemsökte oss. Vad skulle vi göra? Jag var då biträdande rektor och specialpedagog 50/50. Vi valde att prioritera stöd framför utredning och jag uppfattade att SI förstod resonemanget. Då vi kommer nära eleverna kan vi snart förstå deras behov och får också lättare att skriva både utredningar och åtgärdsprogram. Men eleverna går först. De prioriteras framför pappersarbetet.
Stödet behöver komma in redan i förskoleklass för att säkerställa att elever i svårigheter inte får dålig självkänsla. Vi har numera Tvålärarsystem i förskoleklassen för att säkerställa stöd från dag 1. Förväntar vi oss att elever ska lyckas förutsätter det god undervisning och stöd. När de känner de att de lyckas lära minskar konflikter och beteendeproblem. Med höga förväntningar OCH stöd blir elever stärkta i sin självkänsla.Tog vi tag i det från början kunde hela skolan lyftas. Idag kommer elever istället till mellanstadiet utan att ha lärt sig att läsa ordentligt på många skolor.
Det är viktigt att ellevhälsoteam och trygghetsteam jobbar både åtgärdande och förebyggande. När skolan råkat ut för anmälningar till inspektionen så är det dock lätt hänt att kravet på dokumentation ökar medan stödet kan få stryka på foten. Det är mycket olyckligt och fel väg att gå.
Skriva bokstäver underlättar memorerandet
Undervisningen bör varieras för att vara effektiv. Här kan specialpedagog/speciallärare och lärare samarbeta för att höja kompetensen att variera undervisningen. Elever ska också ha stöd. Gärna både av ordinarie lärare i halvklass men också av speciallärare/specpedagog. Tillsammans behöver vi utreda elevers behov. Framgångsrika skolor kännetecknas av samarbete och samsyn (Dyson & Millward 2000, Folkesson et al 2004). Att skapa samsyn i kollegiet och med vårdnadshavare är en viktig fråga.
Lekfull läsning uppskattas av små barn.
Det är här den specialpedagogiska professionen måste bidra till sunda prioriteringar.Det händer att dokumentation prioriteras framför stöd av rädsla för överhetens kontroller. Medan vi skriver sida upp och sida ned om elevernas behov så faller eleverna. Det är synd och skam! Vi sätter då byråkratin före elevernas utveckling. Utredningar i all ära. Den kan göra mycket för att komma tillrätta med problem. Men får vi inte fart på stödet så kommer eleverna inte att lära sig läsa. Och utreda elever är bra mycket lättare då vi möter dem i undervisningen.
Lägger rektor schemalagda halvklasser så ges lärare möjlighet att även själva ge stöd åt sina elever. Ett välorganiserat fritids kan göra mycket för att bidra både till kunskapsutveckling, förmågan att samarbeta men även till läsutveckling. Tillsammans analyserar vi i kollegiet våra behov och skapar samsyn kring eleverna. För att elever ska lyckas krävs höga förväntningar och stöd. Precis samma förhållande gäller för lärarkåren. De behöver både höga förväntningar men också stöd för att lyckas. Detta stöd är en fråga för både specialpedagoger och rektorer.
Dyson Alan & Millward Alan (2000) Schools and Special Needs: Issues of Innovation and Inklusion, London: Sage Publications
Folkesson, Lena, Lengdahls Rosendahl, Birgit, Längsjö, Eva & Rönnerman, Karin (2004) Perspektiv på Skolutveckling, Lund: Studentlitteratur
1 comment for “Byråkrat eller lärare? Balansgång för specialpedagoger”