Teknik och kläder

Lärarna i årskurs 1 samarbetar till min stora glädje och lyfter sin undervisning genom att tipsa varandra. I veckan fick de ihop en fin övning kring teknik och kläder som även kan knytas till de globala målen som vi jobbar med. Här finns frågor om återvinning såväl som konsumtion att knyta an till. Jessica Larsson förespråkade det utmärkta programmet Typiskt teknik-kläder från UR. Till detta skapade Gunilla en övning där eleverna skulle klä sig själva som en modell på papper genom att klippa i gamla tygbitar.

Eleverna tyckte först att det var konstigt att koppla samman teknik och kläder men blev snart varse hur det hängde samman. Programmet hade en stor dragningskraft på dem genom en engagerad programledare. Att klippa i tyg är inte det lättaste och eleverna kämpade med detta. Nu var det en klurig elev som klippte många små bitar och passade ihop dem på modellen och undvek genom detta att klippa precis rätt form och storlek. I stället gjorde hen ett sorts kollage. Denna innovation lyftes särskilt fram av fröken Gunilla som såg chansen att synliggöra elevens förmåga och uppfinningsrikedom. Att lyfta alla elever och se deras varierade förmåga är viktigt och bygger deras självkänsla. Men det bygger också relationen mellan lärare och elev och gynnar elevers motivation (Hirsh 2019). Särskilt små pojkar som ligger efter i utvecklingen i tidiga år har mycket att vinna på sådan positiv uppmärksamhet (Westling Allodi 2010).

Gunilla var särskilt nöjd med att eleverna tog sig tid att titta på varandras alster och prata om dem då de dröjde sig kvar i korridoren för att diskutera. Hon upplevde att de alla var stolta och nöjda. Vad eleverna lärt sig är jag inte säker på som utomstående men några tankar får jag då jag hör om aktiviteten: De har förstått att kläder visst kan vara en fråga om teknik och på så sätt breddat sin förståelse för ämnet teknik och motverkat traditionella könsmönster (Lgr 11). De har också fått tillfälle att lyckas med uppgiften på ett diversifierat sätt då påklädningen av modellerna kunde ske på olika sätt både i form och teknik (Wallberg 2019). En annan positiv aspekt är att eleverna väljer att prata vidare om undervisningen. Sådana samtal inom kamratkulturen kan ge ökat lärande (Nuthall 2007). Men det kan också tolkas som att lärandet letat sig in i barnens egen kultur där de har makten – i leken (Mouritsen 2002).

Hirsh Åsa, (2020) Relationellt ledarskap i klassrummet – så skapas magi, Stockholm: Natur och Kultur

Mouritsen, Flemming (2002)”Child culture – play culture”, i Flemming Mouritsen & Jens Quortrup (ed): Childhood and children ́s culture, University press of Southern Denmark

Nuthall Graham, (2007) The hidden lives of learners, Wllington: NZCER PRESS

Wallberg, H (2019) Lektionsdesign: en handbok, Gothia Fortbildning

Westling Allodi, M. (2010). Pojkars och flickors psykiska hälsa i skolan: en kunskapsöversikt. SOU 2010:79

Lämna ett svar