Idag var jag tillsammans med en kollega ute och vickade i en årskurs 3 då fröknarna insjuknat i flunsan (ja, det är ett sorts tvålärarsystem i den klassen). Som inledning på dagen möblerade vi om klassrummet till en cirkel med stolar för att göra lite heta stolen kring jullovet. Jag hade förberett ett antal påståenden:
Jullovet
Alla som har träffat en tomte.
Alla som har ätit pepparkaka.
Alla som har ätit risgrynsgröt.
Alla som läst en bok.
Alla som har åkt skidor.
Alla som har fått en kram.
Alla som har ätit choklad.
Alla som har haft sovmorgon.
Alla som har slagit in paket.
Alla som har dansat kring granen.
Alla som har sjungit Hej tomtegubbar!
Alla som har sett en krubba.
Alla som har lyssnat till julsånger.
Nu läste jag ett påstående i taget och alla vi som instämde reste oss och bytte plats. Jag och min kollega deltog också. Ibland ställde jag lite följdfrågor och ibland inflikade jag något mer anekdotiskt som hur viktigt det är med kramar och hur bra de är för hälsan. På så vis utvecklade vi lite dialog om julen och traditioner och våra erfarenheter men även om hälsa.
Jag gillar heta stolen. Cirkeln skapar en särskild känsla av jämbördighet och det är skönt att få röra sig för att visa hur man tar ställning i ett samtal. Det blir kontrollerat och samtidigt fritt. Eleverna brukar gilla det och som lärare känner jag samtidigt kontroll, även med en grupp som jag inte känner så väl. Samtidigt är det här sättet att samtala ett effektivt sätt att ventilera erfarenheter kring julen och att samtidigt styra så att elever känner sig delaktiga.
Under dagen kände jag mig särskilt inspirerad att undervisa då jag igår kväll lyssnade till en podd med väldigt bra tankar kring klassrummets ledarskap som Jonas Nilsson förmedlade. Han talade om hur han utvecklats som lärare från att tuppfäktas med elever till att idag förmå bygga relation genom undervisningen. På så vis menade han sig hitta nycklar att inte göda negativa roller i klassrummet. Detta är erfarenheter jag känner igen mig i. Att sätta gränser är viktigt. Men sedan måste vi hitta andra strategier att fånga upp eleverna. Att bara titta upp på en elev som pratar då vi begärt tystnad kan vara väldigt effektivt, utan att säga något.. Att fråga elever hur vi kan hjälpa dem att komma igång när de försöker påkalla uppmärksamhet/provocera. Jonas Nilsson nämner många sköna sätt att släcka elden i klassrummet med hjälp av omsorg om eleven. Mycket inspirerande! Man blir aldrig färdig som lärare. Lyssna här:
https://open.spotify.com/episode/3hl43k7pSaXoCMY8U5YRLH?si=6NW7rRFKQZyphVFp3hKV2Q