FN, faddrar och gemenskap

Idag firade vi FN-dagen tillsammans med våra faddrar i åk 3 och sjöng ihop med alla F-3. Det blev en högtidsstund för både stora och små. I F-klassen jublade barnen redan i samlingen då vi gick igenom dagens schema och tog upp att vi skulle träffa faddrarna. Då vi väl kom till 3:orna var det påtagligt att de känner lika mycket glädje inför att få ett fadderbarn. FN-dagen, förklarade 3:ornas fröken Anneli, handlar om vänskap mellan länder i världen. Och liksom man i FN skriver regler om hur det ska vara med barns rättigheter och miljö fick barnen, i fadderpar, nu skriva om vänskap på solstrålar till en vänskapssol som vi monterade på tavlan. Efter vänskapssolen ritade vi klart våra gemensamma porträtt. Det var härligt att se hur alla barn gjorde sitt bästa och det ser ut att ske ett lärande mellan barnen. Hur man exempelvis ritar en kropp var något som många av de små verkade lära av de äldre. Här var det nu plötsligt inte längre några huvudfotingar utan riktiga små barn på bilderna. Att se hur alla barn mår bra av att få ta hand om varandra är nog det som är det mest glädjande med det här arbetet. Alla är vi olika och ändå så lika ändå. Vi behöver alla känna att vi är välkomna och önskade och för att skapa den här känslan av gemenskap och inkludering är fadderverksamhet alldeles ypperligt.Efter att ha samarbetat i en halvtimma var det dags att gå iväg på FN-samling med alla barn och vuxna F-3. Tätt, tätt satt vi med våra faddrar och lyssnade på hur Kristina Skafvenstedt pratade om FN. Vi sjöng sånger om vänskap och fred och när vi kom till låten ”Alla är vi lika inuti”, som Kristina skrivit, så blev jag lite tårögd som vanligt . För att det är så härligt att höra barnen sjunga med glädje, för att det är så viktigt att barnen tror på något bra och för att bra musik gör oss alla glada.Men bäst jag satt där och kände mig rörd och sentimental i denna barnkörens gemenskap slogs jag av något annat. På den stora duken framför oss projicerades sångtexterna varje gång vi sjöng. De stora barnen följer med i texterna då de kan läsa och kan sångerna. De sjunger så det står härliga till. För barnen i F är det mesta nytt och de försöker hänga med. Men den här traditionen ger dem verkligen ett ypperligt tillfälle att upptäcka hur mycket nytta och glädje man kan ha av att läsa. Och det är ju en erfarenhet som är guld värd då den skapar motivation.

Kommentera