Språkutvecklande musik för alla

I den gamla folkskolan skulle läraren vara musikalisk och skötsam för att få jobb. Då hade inte jag platsat pga bristande musikalitet är jag rädd. Nu för tiden har vi (digitala) hjälpmedel för att kunna spela och sjunga i klassrummet även om vi inte själva trakterar instrument. Det är tur det, för sång och musik är ett effektivt och uppskattat sätt att lära ut både språk, värdegrund och andra ting. Dessutom är ”körsång” en härlig gemenskap där alla kan känna delaktighet.

På vår skola har vi en ”mästerlig” lärare som undervisar med hjälp av egen komponerad musik. Hon har förmedlat en låtskatt till oss som vi har stor användning för både för att lära oss saker och att fira traditioner. Idag sjöng vi under vår sångsamling med parallellen Kristina Skafvenstedts ABC-sång, I simhallen och en sång om geometriska former som blivit en lokal ”hit” bland barnen med avslutande triangelspel. Vi gjorde också rörelserna och stämningen var hög. Parallellen sjöng Äppelmelodin av Lollo Asplund för oss. Den är också uppskattad och tar upp viktiga frågor om att dela med sig och att alla ska få vara med – värdegrund alltså.

Barnen älskar att träffas och sjunga för varandra och lära sig nya sånger. För att underlätta lärandet använde min kollega Helena bilder på tavlan som hon pekade på samtidigt som vi sjöng. Att arbeta multimodalt eller med bildstöd till ”texten” förespråkas i ett språkutvecklande arbetssätt.

På slutet av samlingen frågade Helena dessutom barnen vilka som pratade främmande språk. Nu åkte många händer upp i luften. I klassrummet hade vi kamrater som pratar polska, kinesiska, arabiska, franska, portugisiska, thailändska och engelska. Att synliggöra tvåspråkighet som en resurs hos barnen är mycket bra och motverkar synen på dem som ”bristande” i svenska. Det höjer statusen på dem då deras språklighet skiftar skepnad från brist till rikedom. Efter samtalet sjöng vi en låt ur musikkatten om hur man hälsar på olika språk. Och nu tyckte jag att vissa tvåspråkiga barn klämde i lite extra. Att få synas i skolan med sina olikheter benämns ett ”interkulturellt förhållningssätt” och gynnar barnens motivation (Sharif 2008:110ff ).

Litteratur:

Sharif, Hassan (2008). Mångkultur, skola och interkulturell pedagogik, i Martin Molin, Anders Gustavsson och Hans-Erik Hermansson (red.) (2008). Meningsskapande och delaktighet. Om vår tids socialpedagogik. Göteborg: Daidalos.

Kommentera