Det är roligt med experiment. Det tycker både jag och barnen. Då vi håller på med något tema som lyfter fram fysik, teknik eller biologi så brukar det gynna den allmänt upptäckarglädjen och intresset för att undersöka världen runtomkring oss. Vi får så mycket intressanta samtal. Och det är just då som jag upplever att det är extra roligt att vara lärare. När barnen kommit in i ett ”tänk” och kommer med egna iakttagelser eller tankar och frågor. Som om vi vore kollegor i samma labb typ.
Men alla teman och experiment kräver förberedelser och har man inte gjort dem förut kan det vara lite anspänning innan man sätter igång. Men jag vill verkligen uppmuntra alla att kasta sig ut i detta område. Inte för att naturvetenskap är viktigare än något annat ämne. Men för att experiment är så kul. I Teknik för förskolan av Karin Lagerholm finns massor med fina små upplägg för att genom experiment utforska olika ämnen. När man sedan väl börjat brukar det föda nya och egna försök.
Men vi ska heller inte planera för detaljerat vad vi ska fråga och framför allt svara i dessa sammanhang. Det är viktigt att våga ha ett öppet förhållningssätt och låta barnen få leka och undersöka på riktigt. Och komma fram till saker. I Barn och naturvetenskap av Elfström, Nilsson, Sterner och Wehner-Godee trycker författarna just på detta att vi måste våga vara öppna för barnens iakttagelser oberoende om det blir vad vi förväntar oss. I forskning visar inte alla försök precis det ”rätta” svaret utan det finns alltid en del tillfällen då det visar något annat. Och så måste det få vara. Vi får inte lägga tillrätta resultaten för att det blev ”fel”. Då uppmuntrar vi till fusk. Alltså är alla svar och iakttagelser lika mycket rätt. Och det känns ju rätt, eller hur?