Högläsning, högläsning och hur vi kommer dit.

Att läsa högt är bra genom hela skoltiden. Men det kan vara olika lätt att få igång med olika grupper. Orsaken till det kan vara hur vana barnen är av sådan aktivitet. Men det kan också handla om vad vi som pedagoger tror att eleverna vill och kan klara av. Jag är av den uppfattningen att alla barn gillar högläsning under rätt förutsättningar. Men vilka är då de rätta förutsättningarna? Ann-Marie Körling rekommenderar att vi börjar från första dagen och låta eleverna ta del av en kort stunds högläsning. På så vis skapar vi en tydlighet där eleverna vet vad som förväntas. Att sedan skapa rutiner och återkommande strukturer rekommenderas också för att elever ska lyckas i skolan (Morningstar et al. 2015).

Använda bild för boksamtal.

Om vi börjar med att lyfta fram bilder eller ord från boken sätter vi igång elevernas intresse för texten. Då vi talar om orden och vad de betyder skapas en förförståelse som leder in i ett intresse (Gibbons 2007). För elever som har begränsad kunskap i svenska är det särskilt viktigt med förförståelse men det gynnar alla barn.

Ord och begrepp leder in i texten – förförståelse.

Något som krävs för att högläsningen ska fungera är att eleverna sitter ned och lyssnar och koncentrerar sig en stund. Naturligtvis spelar det roll hur vi läser: att det görs med inlevelse. I förskoleklass kan en utmaning också vara att få eleverna att sitta ned tillsammans. Fasta placeringar är bra där läraren tänkt efter hur barnen ska lyckas så att vi undviker dilemman mellan barn eller att vissa elever pratar med varandra. En strategi kan vara att vi börja med att eleverna får sitta vid bänkarna och rita för att finna ro. Skapande reducerar nämligen stress och ångest (Bell & Robbins 2007). På så sätt kan ritandet vara ett sätt att komma till ett fokuserat lyssnarmode.

Text och bild som knyter an till ämnet är bra.

Om eleverna inte är vana kan vi behöva ”lura” dem att vänja sig. Att lyckas inkludera alla barn förutsätter ibland att vi börjar i små, små steg för att sedan ta större och större kliv. När vi väl kommit igång med högläsning brukar alla uppslukas är min erfarenhet. Särskilt om vi lyckas hålla intressanta samtal kring texten. På så vis lär barnen känna varandra och ta del av varandras erfarenheter samtidigt som de får en fördjupad förståelse för texten.

Sandvargen ger upphov till intressanta samtal.

Lekar kan användas som ett knep för att finna ro på mattan. Jag har tidigare skrivit om lekar som kan skapa lugn och fokus här. En annan sådan lek är att sitta ned och göra små rörelser för att barnen ska komma till fokus i cirkeln. Det kan börja med att härma lärarens rörelser eller att klappa rytmer. Först lyssna och sedan härma – en utmaning i koncentration. Då jag iakttog en av våra lärare i förskoleklass Ann Lundström Tillberg knöt hon rörelser till en kort historia där hon också lät hon eleverna vara med att bidra till berättandet.

Att sitta i samlingscirkeln kan underlättas av en lek för koncentration.

Att läsa i samband med ett tema och koppla läsningen till andra aktiviteter kan ge oanade effekter och rekommenderas för att alla elever ska lära. Temaarbete ger nämligen många olika ingångar till ett ämne som gynnar elevernas förmåga att förstå och befästa kunskapen. Att tema med högläsning kan beröra eleverna och ge beständiga intryck fick jag ett tydligt exempel på då jag nyligen vickade för kollegorna i f-klassen där man jobbat kring spindlar i tema. Fröken Ann hade läst en rolig bok om spindlar. Barnen hade också studera spindlar och Lotte Wargentin hade låtit eleverna tillverka spindlar i garn som hängts upp i fönstret.

Spindelpyssel i fönstret.

När jag nu kom på tillfälligt besök och vi kom till utrymme för den fria leken så var det påtagligt att eleverna hade tagit intryck av temat då de ville bygga en modell av boken. De hämtade boken för att visa mig och tillverkade nu dockor för att gestalta familjen som porträtterats i historien. En del av scenografin till deras ”teater” hängde redan i fönstret i hallen. Alla de egenhändigt tillverkade spindlarna liknade nämligen bokens final där familjen drabbas av en spindelinvasion.

Tematisk arbete gör historien verklig och ”konkret”- levande för barnen.

Jag blir alldeles särskilt nöjd när skolans aktiviteter leder till en inre drivkraft hos barnen att skapa och leka kring temat. Det går inte att ta miste på att skolan engagerar då lärandet tar sig uttryck i barnens egen kultur (Mouritsen 2002). Barns egen kultur definieras som den arena av spel och lekar där barnen själva har makten. Om skolans stoff letar sig in i denna sfär då är det tydligt att barnen känner att skolan berör. Förhoppningen och målet är att alla elever ska finna engagerande stoff. Särskilt viktigt är det för elever i förskoleklassen då den fungerar som en introduktion till grundskolan.

Gestalta en historia med pappersdockor.

Egna drivkrafter är tecken på intresse.

Bell Chloe E & Robbins Steven J (2007) Effect of Art Production on Negative Mood: a Randomized, Controllers Trial, Art Therapy: Journal of The American Art Therapy Association, 24(2) pp 71-75

Morningstar, M. E., Shogren, K. A., Lee, H., & Born, K. (2015). Preliminary Lessons About Supporting Participation and Learning in Inclusive Classrooms. Research and Practice for Persons with Severe Disabilities, 40(3), 192–210. https://doi.org/10.1177/1540796915594158

Mouritsen, Flemming (2002)”Child culture – play culture”, i Flemming Mouritsen & Jens Quortrup (ed): Childhood and children ́s culture, University press of Southern Denmark

Kommentera