Vi har väl alla gått ut i naturen med klasser för att söka inspiration och vårtecken för att skriva en vårdikt? Det brukar ha god effekt på elevernas skrivande. Verkligheten är oöverträffad som utgångspunkt för att skriva något genuint. Men varför vänta till våren? I klimatförändringarnas tidevarv är vi minst lika lyckliga över vinterns ankomst. Gunilla Eriksson är en ”doer” som inte missar tillfället att ta vara på vintervädret för att förena nytta med nöje. Jag skrev nyligen om hennes arbete att leka författare med eleverna här då de drömde om vinter och snö. Då snön nu har lagt sig är hon strax redo att ta sig ut i naturen med barnen. Med pulkor och en IPad tog de sig ut skogen för att dokumentera och samtidigt ha kul tillsammans i närmiljön (Lgr 11). Genom att barnen fick fotografera varsin vy dokumenterade de för inspiration i att skriva ”dikter” i åk 1.
Det är ju inte första gången de talade om dikter i den här klassen men för att inspirera eleverna till skrivande läste Gunilla en dikt för dem.
De gjorde också anteckningar tillsammans på tavlan och pratade också om att en dikt kan man skriva lite hur som helst. Det är ganska fritt. Man kan också bara skriva särskilda ord som berör.
Gunilla visade också hur man kan skriva med olika börjor. Barnen fick titta på sina fotografier igen. Kanske fanns det något där som de ville ha med?
Hon visade också en annan form att inspireras av.
Alla barn skrev nu efter bästa förmåga och Gunilla läste också upp något exempel under skrivandet för att modellera och visa hur man kan göra – explicit undervisning. (Wallberg 2019)
I slutändan läste Gunilla alla dikterna högt – en högtidsstund. Och i korridoren hänger en utställning med fotografier och dikter. Alla elever var mycket nöjda och stolta över sin text och bild.
Wallberg, H (2019) Lektionsdesign: en handbok, Gothia Fortbildning